Anteckningar om sådant som händer eller har hänt

Som jag tänker på eller har sett, sådant som någon sa kanske? Eller om jag läste något. Och så lite rapporter om sådant som jag hittar eller får, till exempel av pappa...

onsdag 28 december 2011

Inte regn.

Soliga julafton, en enda gulskimrande dag mitt i allt det gråa. Då blir det matsäck på ett berg och promenad bland björkar och översvämmade diken.
När solen lyser genom tunt hängande björkgrenar ser det ut som en liten lokal skur helt nära stammen, men det är det alltså inte.
Utan sol.

tisdag 20 december 2011

Tystnad.

I min skog är det inte tyst någonstans.
Hela tiden hörs minst en motorväg, ibland två.
Det är riksväg 40 mot Borås och så ibland E6 mot Malmö, skogen ligger klämd mellan dem.
Men det ser tyst ut. Och det luktar som tystnad så då vinner det tysta i alla fall.
Då blir det urskog på riktigt av den fulltrampade skogssnutten, med vindfällen, sumphål och berg i dagen.
Kungsfåglarna hörs men de syns inte.

fredag 16 december 2011

Skatan.

Duvhökshändelsen bara fortsätter.
Härromdagen flög en blåmes i fönstret vid fågelmatan och dagen därpå såg jag duvhöken jaga en skata.
De flög skrikande i upprörda cirklar genom kronan på det där körsbärsträdet där skatorna sedan många år har sitt bo.
Eller körsbär och körsbär, fågelbär är det och det passar ju bra.
Det såg så desperat och tokigt ut, som alldeles omöjligt.
Mycket riktigt kom skatan undan.
Jag tror att duvhöken fortfarande var yr.
Sen nu nyss kom pappa med en skata i handen. Den hade legat död uppe på balkongen.
Bruten nacke, tuffsiga fjädrar, tomt öga.
Det var väl höken igen gissar jag, fast varför tog den inte sitt byte?
Nu har jag fotograferat skatan och det var svårt.
Det är något med ljuset och allt gammalt regn, det blir hårt och glittrigt när man ser det genom kameran.
Utan kamera är det mest grått faktiskt.
Utan kamera lös skatan svartvit och oljeglänsande men på bilderna syns den knappt.
Och i handen kändes den jättestor, men nu ser den helt liten ut.
Vingarna har jag sparat.

måndag 12 december 2011

Duvhök.

Jag hade lunchen i ugnen och skulle just äta när pappa ropade på mig. När jag kom stod han i mitt vardagsrum med gummistövlarna på och i handen höll han en duvhök.
En hona.
Hon tittade på mig med sned blick innan vi gick ut allesammans.
Det brukar vara duvhök i trädgården, den jagar småfåglarna som jag och pappa matar. Och när småfåglarna flyr från höken händer det rätt ofta att de flyger in i ett fönster i rena förvirringen och då brukar ju vi rädda dem.
Nu var det duvhöken själv som flugit i rutan och sen blivit liggande på rygg på balkongen, helt förvirras.
Jag vet att jag inte kan veta vad duvhöken tänker eller känner.
Och jag vet att den förmodligen inte alls ansåg sig räddad utan snarare tyckte att någon höll en jobbigt grepp om dens ben.
Men ändå.
Blicken var liksom vänlig?
Nyfiken kanske och så såg den så lugn ut.
När den till sist började sprattla släppte pappa taget och då flög den.
Sen satt den en lång stund i grannens körsbärsträd som för att samla sig.

söndag 11 december 2011

Sådant andra gör, del fem.

Vädret gör saker, regnet och vinden.
Och ovädret. Det händer grejer hela tiden.
Härromdagen var det oväder, jag missade det för jag var i Stockholm. Där var det bara vanligt, snett regn, jätteblött.
Nu är vattnet i sjön väldigt högt.
Blåsten har blåst vissen vass till ett vackert mönster längs stranden. Egentligen är det land där, gräset ligger dolt av vassbitarna och när det kommer vågor gungar alltihop.
Någon har lagt en tung stock på sin strandmöbel för att den inte ska dras iväg av vattnet, istället för att bära upp den.

torsdag 8 december 2011

Äppleträd.

Jag sitter och målar.
Ibland står jag upp, det är mycket vatten och ungefär samma färger hela tiden, samma motiv.
Förut var det ränder, först på längden och sen ett tag på höjden.
Nu är det träd.
Höstträd trodde jag, vinterträd kanske och så rätt var det var så blev det ett äppleträd.
I maj.
Med fullt av rosa blommor, rosa är svårt, det har jag inte övat på.
Jag vet inte varifrån det kom.
Och sen kom jag ihåg att farfar målade äppleträd.
Samma faktiska träd, det var två olika. Ett vid brunnen och ett vid farmorshuset. Fast de kallade det nog inte så då när han levde och de bara hade varit farmor och farfar i några år än.
Hon fortsatte att vara farmor i 25 år till, till många fler dessutom och nu heter huset så.
I alla fall.
Jag ville se farfars äppleträd men de är visst i Småland, det är där farmorshuset är också så det är ju rätt ställe.
Fast ett träd finns här för det är mitt.
"Jessikas första tavla från farfar jan. 1967", står det på baksidan.

fredag 2 december 2011

Inspiration?

Jag hittade en liten lista i röran på skrivbordet.
Så här står det;

2003 - humlor i päronträd
2005 - bo vid ett virkeslager
2007 - många sorters nyckelpigor
2009 - syrsor

Listan känns spännande och väldigt inspirerande, men vad handlar det om?
Insekter?
Runt 2005 bodde jag faktiskt vid ett virkeslager och det betydde spännande insektsbesök, en gång hittade vi en ekoxe. En hona.
Uppäten och sedan utspydd av katten visserligen, men ändå. Det fanns jungfrusländor där också.
Hur som helst.
Bilden föreställer ett annat virkeslager.
Eller ett snickeri snarare.
Fast bara en liten bit av det, skrotbiten.

måndag 28 november 2011

Skata.

Det blåste igår.
Det blåste hela helgen faktiskt, fåglarna for som vantar i luften.
En konstig sak, framför huset finns en sjö och en massa öppen luft. Jag såg vinden när den slog ner i vattenytan, den försökte gräva gropar men kom inte så långt. I vissa ljuslägen såg man alla vita gäss, hela vattenytan ända bort till Mölnlycke.
I andra ljuslägen såg man istället grågässen.
I alla fall, precis framför huset var det ändå nästan lä. På kvällen, när det blåste som värst och en av våra söndagsmiddagsgäster just insett att det nog fick bli övernattning hängde björkens tunna grenar rakt ner och svajade bara mycket lite.
Bakom huset däremot kastade sig rosenbuskarna runt med fågelmat och allt.
 

torsdag 17 november 2011

Sådant som lyser i november.

Små träd på vägen till bussen.


måndag 14 november 2011

Vem är det här?

Häromdagen hade vi stor middag här hemma.
Vi åt gås, två stycken som jag stekte hela i ugnen.
Det var väldigt gott.
Nu har jag kokat rent ett av bröstbenen.
Bröstbenet är den där plattan mellan revbenen där vingmuskeln sitter. På fåglar är det ganska stort och den som vet vad man ska titta efter kan ganska lätt se vilken art benet tillhör.

I alla fall.
När benet var tvättat och färdigt såg det ut som ett ansikte.
Och jag tycker mig känna igen ansiktet?
Kanske är det en seriefigur eller så är det någon från en tecknad film? Det skulle också kunna vara ansiktet på en marinettdocka?
Det skulle faktiskt passa riktigt bra.
Då skulle dockan ha tunna polisonger och allvarlig, nästan lite sorgsen blick.

I samlingen hade jag redan ejder, rödhake och ormvråk.
En lite udda blandning nu när jag tänker på det...

torsdag 10 november 2011

Nya löv.

Nu har snart vartenda löv fallit av.
Skogen på andra sidan sjön är brunviolett med vasskant mot vintervit himmel fastän det inte är vinter än, tallarna verkar plötsligt väldigt gröna.
Längs sjön är det ekskog, i trädgården står några stora ekar och på marken under dem ligger ekollonen.
Nu gror de allihop för de vill vara förberedda och ha rot redan när våren kommer.

Ett ekollon har jag tagit in och ställt i en liten glasflaska i fönstret. Så brukade vi göra på dagis då när jag var fröken.
Först kommer roten. Den ska ner i flaskan så det gäller att vända ekollonet åt rätt håll.
Sen kommer det en liten, liten stam.
Till sist finns det blad också och då är det en trädkrona, ett riktigt träd är det som står i fönstret och lyser grönt som en hel sommardag.
Nu har jag sommarblad inomhus fastän det snart inte ens finns höstblad utanför huset, de blåser bort.
Förresten har jag höstblad inne också.
I samlingen nämligen.

måndag 7 november 2011

Novembersvamp.

I lördags gick jag genom min skog, den vanliga skogen.
Den som är så fin.

Det finns vintervägar och sommarvägar, och höst och vårvägar också, man går olika beroende på väder och säsong.
Just den här vägen går genom en väldigt risig och mörk skog med mossig bäck och på våren kärrvioler. På sommaren och hösten går det inte att gå där för själva ingången är igensatt av höga brännässlor.
Nu har de vissnat.


Och då såg jag en fin sak som jag inte sett förut.
En liten svamp, lysande vit, utan fot.
Den växte på de vissna nässelstjälkarna.
Som om de vore träd!

Som tickor, fast en skivling och på träd, fast på nässlor istället.

Några växte till och med på väldigt visset gräs.
Jag blev jätteglad, men jag vet ju inte vad den heter för sådan svampar står inte med i svampboken och jag hittade ingen helt lik när jag googlade heller.
Sen hittade jag en vit svamp till, fast toppigare och med fot.
Den växte i mossan istället, som en vit jätte bredvid mossans fina små sporgömmen.
Jag vet inte vad den heter heller.

tisdag 1 november 2011

Titthål.


Ibland är det någon som har gjort något, till exempel i skogen.
Byggt eller lagt eller ordnat så att det blir på ett nytt sätt. Det kan vara som trolleri.
Om man har tur kan det vara det.
Om man har tur kan det vara någon som till exempel har satt fast en backspegel i en stubbe så att man ser en annan del av skogen i den.
Mossa, fast det är granstammar åt det hållet, som ett hål.
Kanske är det ett hål.
Kanske är det en port rent av, och hade man inte varit alldeles för stor så hade det här varit vägen till någon-annanstans, den som jag har letat så efter.
Fast nu är det länge sedan jag letade.
Numera stannar jag gärna här.

Lite senare, i samma skog, var löven röda. Väldigt röda.
Och då var det eklöv, det är också ganska konstigt.

fredag 28 oktober 2011

Små saker.

Tillsammans med en kollega håller jag på med ett kul projekt som bland annat innefattar mina samlingar. De ska vara med på bild, som ett collage och det är lite knepigt för samlingarna är ju inte precis platta...
Vi provar olika metoder hela tiden.
Igår fotograferade jag därför delar av samlingen mot vit bakgrund, det har jag gjort förr. Det känns knasigt men kul att lasta småsakerna på en bit akvarellpapper och springa ut med dem på trappan för att plåta, sen in, hälla av fynden och lasta på något annat.
Så där koncentrerat ser man hur vackert allt är.
Allt.
Ekollon, kottefjäll och videkissar till exempel.


måndag 24 oktober 2011

Finpotatis.

Jag vet att jag har skrivit om det här förut.
För ett år sen närmare bestämt, när det sist var nödvändigt att höströja i matkällaren för att ge plats åt äpplen, rotsaker och fuchsior.
Det är lika spännande varje gång.
Jag stod och klippte i mina fuchsior, det tar flera dagar för de är många och stora. Allt klippet la jag bredvid mig och sen såg jag plötsligt fem-sex potatisar från förra året i högen av blad och grenar. Pappa hade lagt dem där utan att säga något.
Det var en blå sort, kanske Kongo och de hade grott så de var helt tussiga. Lite grand såg de ut som havanomener, alla utom en som istället hade långa vackra vägar av grodd med små potatisknortar här och var längs med.
Det är den jag har försökt fotografera. Det är faktiskt ganska svårt. Färgerna blir inte helt som det känns, skärpan vill inte lysa lika skarpt både på det lilla luddet på grodden som på björklöven runt omkring.
Ögat gör på ett annat sätt när det ser. Inte som kameran som liksom bara tar in allt det den riktas emot, ögat väljer. Fokus sätts på det viktiga, färgerna blir de man önskar se, skräp och oviktiga grenar runt om tonar bort och syns inte men när jag sen försöker fotografera kommer ju allt med.
Det blir nödvändigt att arrangera bilden för att den ska bli sådan som världen ser ut när man ser med sina ögon.
Jag börjar vänja mig vid det nu.

tisdag 18 oktober 2011

Medan färgen torkar.

Idag har jag målat hela dagen, småfåglar.
Det var talgoxar mest, först sju stycken. Några som flög och några som satt alldeles framme vid fönsterrutan och tittade in.
Sen ville jag ha med fågelsång också, helst röd. Det fick bli en rödhake i ena hörnet.
Den blev lite större än talgoxarna, jag låssas att det är värdeperspektiv.
Sist målade jag en åttonde talgoxe och lite guld längs ena kanten.
Det var en rolig dag.

Vid halvfemtiden blev det ett mellanrum när den åttonde talgoxen skulle torka och precis då kom solen fram och gjorde en regnbåge så nära huset så jag har aldrig varit med om maken!
Jag kunde se från fönstret var den gick ner. I grannens äppelträd nämligen, det som de aldrig plockar av.
Jag tror att det är Signe Tillich.
Sen blev den dubbel och sen slutade det regna men då hade färgen redan torkat.

fredag 14 oktober 2011

Städar lite.

Det behövdes.
Och inte hann jag klart heller.
Om man städar sällan blir det väldigt skräpigt i hörnen.
Under vardagsrumsbordet till exempel låg det en driva kronblad från pelargonerna. Rätt många låg på fönsterkarmen också, de hade samlats i ett ostronskal som jag har där för att det ska vara fint.
Det blev ändå finare med pelargonblad, faktiskt.
De mörklila, nästan svarta bladen kommer från Pelargonium Sidoides och de vita är Pelargonium Cotolydonis.
De orangea kornen är Sidoides ståndarknappar som har fallit av.
Och så är det nog lite damm också.
Nu ska jag samla på det här.

Här är en bild från dagen därpå också, med morgonljus och mera pollen.
Då blir allt orange.
Jag kunde inte välja.

måndag 10 oktober 2011

Gärdsmygen.

En gärdsmyg är så liten att den nästan inte syns förrän man har den i handen.
Konstigt nog har den pyttelilla fågeln en väldigt stor sång.
Jag vet att det finns gärdsmyg i trädgården för de som är bättre på fågelsång säger det, men vi har knappt aldrig sett den. Den kommer inte fram till fågelmatan.
Fast igår fick vi syn på den för då låg den i hallen, strax innanför kattluckan.
Så dumt.
Vår katt är gammal och fet, hon tar sällan fåglar numera och det känns bra. Men om de är unga och nyflygga händer det att hon lyckas.
Och att den här gärdsmygen var ung kunde jag se på stjärtfjädrarna. Det som skulle bli den tuffa lilla svansen hade inte riktigt växt klart ännu.
Pyttesmå fjädrar, säkert flera millimeter för korta.

torsdag 6 oktober 2011

Gröna blad.

Torsdagar är Caroline-dagar, då bygger vi collage.
Det är roligt - och svårt.
Inte blir det precis lättare av att vi är två som hjälps åt, och av att vi bestämt oss för att använda, teckningar, målningar, pappersbitar OCH fina grejer ur min samling. Knepigt att komma på hur man ska göra rent tekniskt när en del saker är klart tredimensionella, men nu tror jag att vi har det.
Så i morse innan Caroline kom sorterade jag fram alla gröna blad som jag samlat och pressat. En del hade torkat dåligt och blivit bruna, andra rullade snabbt ihop sig men rätt många var vackra och hade gått att använda om vi inte bestämt oss för kärringtand och mossa istället.
ps, Caroline heter Röstlund i efternamn:)

tisdag 4 oktober 2011

En liten svamp.

Vissa svampar är finast, så är det bara.
De måste inte vara ätliga för att man ska tycka om dem. Men om man tänker sig en väldigt liten svamp med vit parasollhatt på vindlande smal svart fot. Hatten lyser vaxvit helt nära marken och när man varligt plockar svampen följer det med ett barr. Ibland två, men oftast bara ett barr, ett granbarr.
Det är de korta barren det.
Varje svamp växer på ett barr. All näring som behövs finns där, det räcker.
I den mörka lilla skogen där jag går är marken täckt av barr. Svamparna ligger som en stjärnhimmel under träden och då är de finast.
Barrbroskskivling.
När man torkar dem blir de ändå mindre.

onsdag 28 september 2011

En bra dag på jobbet.

Igår hade jag så roligt när jag jobbade!
Ibland blir det så, eller ganska ofta faktiskt.
I våras gjorde jag ju en scenografi att spela in barnteve i. Det är en docka som bor där, egentligen är det en låda men vi låssas att det är ett rum under trappan till en förskola. Och så låssas vi att dockan är levande och samlar på en massa fina natursaker men egentligen är det ju jag som samlar.
Nu ska det lilla hemmet stylas om till höst.
Höstlöv är faktiskt en färskvara, precis som trattkantareller även om man torkar dem. Därför har jag varit på lite insamlingsrundor.
Trattisarna plockade jag redan i söndags, på väg hem från bokmässan. Jag valde de minsta och trädde dem på en ståltråd och de största trädde jag på en annan. Tanken är att de ska torka med fina hål så att det går att trä dem på rätt tråd sen.
En solig förmiddagspromenad runt Ståloppet gav lysröda asplöv,  ekollonhattar, kastanjer, små knippen av berberis och en hög blandade nypon. Och en massa andra löv - vackra.
Nu hänger nypon och berberis på tråd,  höstiga löv ligger på press i telefonkataloger och löv som fortfarande är gröna ligger mellan tidningsblad och tunga skivor.
De gröna löven är till en annan grej.
Kastanjerna möglade sist, den här gången har jag lagt dem luftigare.
Idag ska jag ta och gräva i gamla lådor för att se vad jag hittar.
Och kanske måla lite? Grönt?
Trattkantarellerna har redan krymt ihop till svarta små knortar.

tisdag 27 september 2011

Alsikeklöver.

Mellan mitt hus och busshållplatsen ligger lite ängar och hästhagar.
Där blommar det. Fortfarande sent i september blommar det, fast inte så mycket. Samma arter som i somras men med bara enstaka blommor bland tomma fröställningar, gula asplöv och förvuxna flugsvampar.
Häromdagen plockade jag en liten ruska alsikeklöver.
Jag skulle möta en kamrat vid bussen och plockade medan jag väntade, det fanns enstaka hallon också. Fyra stycken tror jag.
Buketten var mest ett rufs men jag satte den på köksbordet i alla fall och nästan genast började det dofta sommar i köket. Söt, vindstilla sommar.
Alsikeklöver luktar underbart, jag visste inte det. Nästan som gulmåra doftar den, man vill stå kvar i doftmolnet hela dagen.
Dessutom är den så vacker.
Igår plockade jag en bukett till, det var nog de sista tror jag.
Fast bilden är tagen i juli.

torsdag 22 september 2011

Pinne.

Häromdagen var jag i skogen med en kamrat. 
Vi plockade svamp i regnet, trattkantareller.
Och så kom jag ihåg att just där vi var fanns en pinne som jag velat fotografera en annan gång, för några veckor sen sådär. En fin pinne, men den gången hade jag gått till skogen utan kamera.
Det ska man aldrig göra.
Dagen därpå hade jag gått tillbaka för att fotografera pinnen, men då hittade jag en blomkålssvamp alldeles i början av promenaden och den var så tung så det var lika bra att gå hem.
I alla fall.
Vi letade upp pinnen.
Den var inte så snygg längre, för det hade regnat på den.
Egentligen var det nog en bit hoprullad granbark tror jag, balanserandes på några kala grenar i en rätt tunn torraka. 
Och nu var alltihop blött och gråbrunt och liksom lite sorgligt.
Dessutom blev bilderna suddiga.
Jag får väl gå dit igen, en soligare dag.

måndag 19 september 2011

Dubbla löv.

Jag samlar vackra löv i telefonkataloger. Jag lägger tunga böcker ovanpå och väntar och sen efter några veckor är löven torra och platta och då kan jag ta fram dem och sortera dem i lådor och kuvert.
Ibland kommer de till användning, det är faktiskt sant.
Här är ett litet löv som hamnat på ett större när de pressades och då trycktes det stora löv nerv in i det lilla som en mönster.
Nu ser det ut så. 
Och om man plockar löven för tidigt ur press, eller om luften hemma är höstfuktig och lite sval så rullar de snabbt ihop sig igen. 

fredag 16 september 2011

Löv som blev över.

Igår hade jag anledning att sortera runt i samlingarna igen.
Det gällde att hitta de rätta löven och kanske några gräs, helst inte för långa. Snäckor? Frön, nej inte frön.
Och inte alla löv heller, en del flög åt fel håll.
De här till exempel, de blev över.

Vad de blev över ifrån säger jag inte än!


Och det här är kärringtand, blommorna.
De har ramlat av från en bukett som blivit stående kvar i vasen sedan vattnet tagit slut.
Kärringtanden är en älsklingsblomma, men det har jag nog redan sagt?

torsdag 15 september 2011

Tidlösa

I min trädgård växer väldigt mycket tidlösa.
Alltså väldigt, väldigt mycket och jag är inte särskilt förtjust i dem för även om de är vackra när de blommar så är det oftast bara stora fulgröna blad som älskas av sniglar.
Plus att våra hundratals tidlösor inte brukar blomma.
I år gör de det.
I år när jag trodde att jag tagit bort varenda en så är det ändå kanske trettio kvar, spridda här och var och NU blommar de. Nu är det så som det ska vara med tidlösa, tidlöst nämligen. Vältande ljuslila blommor rätt upp ur jorden samtidigt som allt annat vissnar.
Sniglarna är också glada.
Och i söndags när vi satt ute och åt med våra söndagsgäster - de kommer varje vecka - så var det en liten snigel bredvid min stol som reste sig upp och tittade intresserat på mig. Då sträckte jag ner ett finger till den och den klibbade sig fast så där snigligt som de gör. En ganska liten snigel alltså.
Sen satt den där.
Med sulan kvar på stenarna och bara huvudet klibbat vid mig.
Och åt. På mig.
Den gnagde på min fingertopp!
Det kändes faktiskt ganska läskigt men mest kul och det gjorde inte precis ont, men ändå.
Det var alltså INTE en sådan där spansk utan en fläckig leopardsnigel. Jag trodde att de åt kompost och döda växtdelar?

Snigeln på bilden är en annan.
En spansk, den har krupit in i tidlösans nerramlade blomma.
För en gång skull har jag inte fotat själv.
Det gjorde sonen, för att jag säkert inte skulle missa detta fina.

onsdag 7 september 2011

Lyser rött.

Igår var jag i Botaniska, på promenad i regnet med kollega och prat om sådant som är viktigt.
Man ser mycket när man går tillsammans och tittar, det finns mycket att se.
Och nu har jag röda frön för ögonen, röda kärnor i minnet.
De lyser i en låda på bordet också, små blanka korn.
Idag skriver jag.
Det är både lättare och svårare.
Bilden föreställer Wilson-magnolian med kronan full av mogen frukt.

måndag 5 september 2011

Dagens fynd.

Ibland hittar man saker flera gånger.
Dagar i rad till och med, det här är ett sådant fynd.
Det är flera veckor sedan vi bjöd på squashsoppa, den var god. Mycket tomat i och själva sqaushen helt sönderkokad. Till efterrätt var det saffranspannkaka.
Vi hade skördat vad vi trodde var lagom mycket sqaush men något sådant finns ju inte.
Det finns bara för mycket sqaush.
Så därför blev det en halva över.
Och den hade vi kapat lite slarvigt. Det satt en kvist kvar med lite blad och efter ett par dagar insåg vi att den växte.
Under några veckor har vi sedan följt utvecklingen. Nu finns det flera knoppar, stora blad och vackra vilda klängen åtflera håll.
Det tar förvånandesvärt lång tid för knopparna att utvecklas har jag märkt.
Men i morse låg det en halv sqaush i kökshyllan och blommade!
Såklart en hanblomma, det kommer alltid flest av dem. Fast nästa på tur är en honblomma. Det lilla fruktämnet sitter där och väntar på att utvecklas.
Då blir det sqaush på sqaush, det ser jag fram emot.


torsdag 1 september 2011

Ensam på toppen.

Det syntes att snigeln varit upp i de andra stänglarna också, för det låg bajs där.
Trötta stunder blir jag glad av sådant här.

måndag 29 augusti 2011

Mossa.

Här har något gjutit sig en brygga.
För elva år sedan.

söndag 28 augusti 2011

Vedhögen.

Egentligen borde veden ha körts in för länge sedan.
Jag borde ha gjort det medan pappa var på landet.
Och den torra veden i vedboden borde jag ha burit ner i källaren, och källaren kunde jag gott ha sopat av i alla fall lite grand.
Fast det kom saker emellan.
Det låg saker i vägen också, tunga jobbiga grejer som trasiga byråar och gamla bräder.
Ja, så därför har den fina björkveden blivit liggande hela sommaren.
Nu har pappa kommit hem.
Jag har sopat källaren och han har burit undan byrån och det andra, samt gjort plats i vedboden.
Och sen körde han skottkärra medan jag staplade den numera ganska äckliga veden. Många spännande svamparter har hittat någonstans att leva, de flesta lite slemmiga.
Och just när vi var klara för dagen hittade han de finaste.
Brödkorgsvampar.
Fruktkropparna ser ut som små korgar fyllda med ännu mindre frallor och när det sen faller en vattendroppe i korgen så studsar frallorna ur och svampsporerna sprids.
De växer på multnande ved, tur för oss.

onsdag 24 augusti 2011

Sådant andra gör, del fyra.

Jag var ute på fototrunda igår, med cykel i Gunneboparken och runt Stensjön.
Det kändes som ett jätteroligt sätt att jobba på, trots att jag inte hittade allt jag hade velat plåta.
Hur har jag till exempel kunnat missa att fota näckrosorna medan de blommade?
När jag vetat hela sommaren att jag behöver de bilderna?
Så oerhört dumt.
Framför Gunnebo Slott, åt Ståloppet till, finns några halvsanka ängar där det ofta betar får.
Här och var i den fuktiga starrängen står enstaka träd , jag tror att det är alar.
Flera av träden var prydligt paketerade.
Varför då?
Kanske för att hindra fåren från att äta upp dem?
Men det var stora träd?
Och inga får syntes till?
Konstigt.
Hur som helst så var det vackert.


Runt omkring växer ganska stora partier med hårt utgallrad björk i den sanka marken. De står och ser välkammade ut med våta fötter, världen blir helt randig.

tisdag 23 augusti 2011

Lilla snigel.

Trädpionen blommar om!
Nästan i alla fall.

söndag 21 augusti 2011

Fladdermöss.

Nu har jag pratat med pappa i telefon igen, han är på landet i Småland.
Man kan nästan tro att han bor där men egentligen bor han ju här.
Jag ville veta om jag fick klippa i den lilla fula asken.
Det fick jag.
Sen berättade han om fladdermössen i farmorshuset.
De bor bakom en tavla i storarummet.
Ett oramat stilleben säger pappa, litet.
Bakom tavlan sitter de hela dagen och sover. De hänger på väggen som en liten klase så om man vill kan man lyfta av tavlan och se dem. Det vaknar de inte av.
I skymningen flyger de ut.

Igår satt pappa där, i skymningen, och väntade på dem.
Och så vaknade de.
Och kröp fram, lite sömniga fortfarande. De irrade runt i rummet en stund innan de hittade till den springa längs taket som de använder för att flyga ut och in.
Och då var det en som landade i närheten av pappa.
Det var en mammafladdermus med sin unge på ryggen. Ungen var ganska stor, den kunde nästan flyga själv och fladdrade då och då.
Pappa kunde se den lilla foten när den viftade på den.
I gryningen gick han dit igen för att få se när de flög in, men då sov de redan sen länge allihop.

Bilden föreställer en av mina akvarellådor på morgonen när hibiskusen blommat över.
Det är också rätt fint.



onsdag 17 augusti 2011

Sorterar.

Jag sitter och sorterar foton från sommaren.
Det finns en massa olika högar att lägga dem i.
Sådant som ska skrivas ut eller sparas till något speciellt.
Sådant som ska sparas fast jag vet inte säkert till vad.
Sådant som bara behövs för ibland kan jag behöva komma ihåg hur något ser ut.
En del bilder sparar jag bara för att färgen på dem är snygg.
Och så sådana här. Som är vackra så det skär, vad ska jag göra med dem?
Det är den lilla blåklockan i augustikvällsljus.
Och sen en annan dag, runt lunch. Strax innan vi fick glass.

tisdag 16 augusti 2011

En dröm.

Jag drömde i natt att det var ett sådant fantastiskt ljus utanför fönstret. Det var lysande vit och grått och silver, fullt av rörelse och jag blev helt bländad.
Det gick inte alls att se vad det var.
Då tog jag kameran och fotograferade istället för att sen titta på bilden.
Och då fick jag se att alltihop var en väldig massa stjärtmesar som svirrade omkring i träden och upp och ner längs flaggstången som också stod där. Deras små pepparkornsögon blinkade och såg på mig.
Väldigt fint.
Kanske regnade det lite.
Sen när jag vaknat försökte jag måla så som jag mindes, inte särskilt lätt.

fredag 12 augusti 2011

Förförra veckan.

Jag for på en liten musikfestival. Det var i norra Bohuslän, Krokstrand vid Idefjorden och nästan i Norge.
Sist jag var på musikfestival var nog Vaxholm -82 tror jag, med brustet hjärta och vackert ljus.
Det var vackert ljus i Krokstrand också.
Och vacker skog. Vacker fjord, vacker liten sjö, vackra hallonsnår. Vackra människor och vacker musik.
Och vackra hus.
Jag visste inte att sådan hus fanns längre, trodde de hade tagit slut.
Vi gick en väg uppåt genom skogen. Den skulle leda till en stenbrott men vi gick fel. Istället hamnade vi i brant uppförsbacke med enstaka gamla hus kvarlämnade i överväxta trädgårdar. Det såg ut som en oljemålning från tidigt 70-tal, ganska kladdig färg, mest grönt och ingen himmel.
Men det var alltså på riktigt.
Hela tiden hördes kletzmermusik, som på film.
Och rätt var det var zoomade kameran, eller om det var mina ögon kanske, in på en gräsig garageinfart och där satt orkestern.
Precis som på film.
Sen gick vi vidare medan musiken tonade ut. På nervägen var det tyst igen för då var filmen slut.

En annan film var tidigt på morgonen, när jag morgonbadade och trodde att de andra sov.
Uppe vid sjön pågick festen för fullt. Musik ut över vattnet, tillsammans med tidiga dimmor, damm och trollsländor. Jag simmade och simmade och sen när musiken tystnad simmade de andra också fast vid den andra stranden.
Det kan ha varit samma film nu när jag tänker efter.

På bilden är det sjön med mörker bland granarna och sol bara på enstaka björkar.


torsdag 28 juli 2011

Semester

Det är sommar nu och dags för semester.
Jag ska åka till havet och vara utan dator så det blir nog inga rapporter på ett tag.
Men här är en liten snigel i alla fall.
Den träffade jag i trädgården härom dagen. Sådana snäckor har jag hittat förr. De är platta och har en liten kant runt om så att de lite grand ser ut som knappar, fast det syns dåligt på bilden.
Detta var första gången som det var någon hemma.
När solen lös genom snigeln kropp och snäcka blev det väldigt vackert, men de bilderna blev inget bra.