Anteckningar om sådant som händer eller har hänt

Som jag tänker på eller har sett, sådant som någon sa kanske? Eller om jag läste något. Och så lite rapporter om sådant som jag hittar eller får, till exempel av pappa...

fredag 16 december 2011

Skatan.

Duvhökshändelsen bara fortsätter.
Härromdagen flög en blåmes i fönstret vid fågelmatan och dagen därpå såg jag duvhöken jaga en skata.
De flög skrikande i upprörda cirklar genom kronan på det där körsbärsträdet där skatorna sedan många år har sitt bo.
Eller körsbär och körsbär, fågelbär är det och det passar ju bra.
Det såg så desperat och tokigt ut, som alldeles omöjligt.
Mycket riktigt kom skatan undan.
Jag tror att duvhöken fortfarande var yr.
Sen nu nyss kom pappa med en skata i handen. Den hade legat död uppe på balkongen.
Bruten nacke, tuffsiga fjädrar, tomt öga.
Det var väl höken igen gissar jag, fast varför tog den inte sitt byte?
Nu har jag fotograferat skatan och det var svårt.
Det är något med ljuset och allt gammalt regn, det blir hårt och glittrigt när man ser det genom kameran.
Utan kamera är det mest grått faktiskt.
Utan kamera lös skatan svartvit och oljeglänsande men på bilderna syns den knappt.
Och i handen kändes den jättestor, men nu ser den helt liten ut.
Vingarna har jag sparat.

3 kommentarer:

Jonna Berggrens Fantasy sa...

Skator är ett av Sveriges vackraste djur. De har oförtjänt dåligt rykte, ett rykte så dåligt att många inte ens märker att de är vackra. Har du hört när de småpratar (knirr, knirr) och sjunger (en aning likt stare) för varandra? det är inte så ofta man hör det, men om du har ett skatbo i trädgården så. Skatorna är den svenska motsvarigheten till apor - de sitter uppe i träden, ser allt och informera andra djur vad som är på gång. Det speciella skrattet när de envist talar om att - se upp alla, katten smyger i gräset! När jag hör det ljudet öppnar jag dörren och ropar på Finess (min skogis) och vips kommer hon springande och in mellan benen på mig. Skatorna talade om att hon var i antågande!

Jessika sa...

Jo, skatorna är fina och roliga.
Det känns lyxigt att ha inte mindre än två skatbon i trädgården, plus att det finns kajor och kråkor. Ofta hänger det jättegäng och larvar sig i björkarna, de verkar ha väldigt kul.
Men samtidigt som de kan vara framfusiga är de skyggare än småfåglarna. Vid fågelmatan till exempel, de flyger så fort jag visar mig i fönstret, medan blåmesarna sitter kvar fast jag går ut och grejar.
Och då tror inte jag att det är feghet utan klokskap.

Jonna Berggrens Fantasy sa...

Ja det är klokskap, för de har ju jagats hårt av människan. Min morfar fick 5 öre per skatbenspar (samma med andra kråkfåglar. Kul att antalet korpar ökat så mycket. När jag var barn var de mycket sällsynta. Ibland gör de akrobater i luften, tar tag i varandras ben och svänger runt i en loop (speciellt på våren).