En ö

Jag är på en ö.
I Adriatiska havet, det är Medelhavet det.
Vattnet är medelhavsturkost och ljust åskblått och rullar in så det mullrar i alla tusen plattrunda kalkstenar.
Sandstenarna är ljust okrarosa. Husen är ljust okrarosa de också för de är byggda i sandsten, eller så är de lite modernare och byggda i cement men då har man putsat dem lite vitaktiga och sen har solen gjort resten.
I olivlundarna ligger enorma drivor av sandsten och den är okrarosa där det har rasat lite, annars är det grått på ett underbart vis.
Ja.
Och så olivträden.
Och allt som har blommat förut men är visset nu, okra och silver. Uppblåsta frökapslar av Nigella, enstaka riddarsporrar som fortfarande blommar fast stängeln är helt grå och vissen, oregano, timjan, vinterkyndel, isop. Gissar jag i alla fall, jag har ingen flora. Salviarosetter tryckta mot marken, tallar med fantastiska kottar.
I trädgårdarna växer citroner, apelsiner och granatäpplen. Det är precis som i våra trädgårdar hemma. På marken ligger fallfrukten. Apelsinerna luktar hemskt när det möglar och granatäpplena hänger spruckna och fågelpickade i träden. Det är vackert.
Jag bor i ett hus tillsammans med vänner och kollegor, vi har egna citronträd och tre kattungar.
En magnolia med de röda fröna hängande på tunna vita trådar ut ur kottarna.
Kaktusfikonen är mogna.
Båtarna är mindre än våra och lite kaxiga, vita med soltak och inombordare.
Längs vattenlinjen sitter skålsnäckorna som granater.
Jag fick skriva så här för jag lyckas inte få in några bilder i den här främmande datorn.
Men nu ser ni.

Torra löv

Höstlöv inne, jag samlar på dem.
De har legat i press i gamla telefonkataloger och under tidningar och nationalnycklar, nu sorterar jag ner dem i lådor.
De röda i nedersta lådan.
De bruna i näst-nedersta.
Nu ska jag ha dem och tänka på dem och sen kommer de kanske till användning.

Hackspett

En annan dag, en solig, när jag var i Botaniska och gick runt.
Förra vecka var det, jag gick tre varv i parken då och ändå hann jag inte se allt.
I alla fall.
En bit ovanför Finns Mosse hamnade jag under en hög torraka med hackspett i toppen.
Hackspetten trummade och hackade så det dånade mellan träden, som en urskog lät det fast mitt i stan. Det är så i Botan, i alla fall uppe i Arboretet, att det är som storskog på riktigt och stadens ljud faller undan så att man blir som förflyttad.
Där stod jag och var förflyttad.
Hackspetten verkade inte bry sig om mig alls så jag smög fram emot träden tills jag kunde lägga handen mot. Och då kände jag vibrationerna. De som blev när hackspetten hackade.
Det var en bra sak.

Barr

Jag gick i botan för att se om där fanns några fina fynd.
Blad tänkte jag, och nötter. Magnoliakottar.
Vanliga kottar bestämde jag mig för att plocka nästa vecka istället. Eller vanliga och vanliga, ganska ovanliga kottar egentligen. Mycket små kottar från väldigt stora granar och väldigt stora kottar från fantastiskt höga tallar, sådant.
Men sen hittade jag barr.
Det var en tall från Canada och den tappade sina barr för det gör sådana tallar om hösten. Barren blir mjukgula och faller av i underbara luftiga höga.
Barren växer i små knippen, oftast verkar det vara fem och fem.
Så när de föll singlade de fast i hasselsnåren under.
Där hängde de sen och vajade i vinden och jag plocka dem ett knippe i taget.
Jätteroligt.
Tog jättelång tid.
Så fast jag var i botan i över två timmar hann jag ändå bara med träden. Några av träden.
Tallen med fallande barr.
Catsuran som doftade lång väg.
Och junimagnolian med löv stora som frukostbrickor vid foten av stammen.

Någon annanstans

Den här veckan bloggar jag på BarnBoksNätets blogg.
Titta där istället!
Kanske blir inläggen lite annorlunda där?
Idag kom det i alla fall en grönfink också, den första för i år.
Och en av pilfinkarna saknar stjärt men verkar klara sig rätt bra ändå. Man kan se hur fjädrarna sakta växer ut.
Och det här är en blåmes...

Blåmes

I går morse ringde pappa mitt i frukosten.
Jag borde gå ut på kökstrappan och ta en bloggbild sa han, det sitter flera hundra kajor i grannens björk.
Fast oj, nu flög de! Så synd!
Jag stod på trappen en stund sen och väntade på att de kanske skulle komma tillbaka men det gjorde de inte.

Fast jag kan tänka mig hur det såg ut. Svarta flaxande hopar och så de gula löven som blåser hit och dit, vit morgonhimmel bakom. Jo, det hade varit värt en bild.
Senare på dagen såg jag den lilla blåmesen i rosenbusken. men vad höll den på med? Och varför då?
I rosen sitter gamla snörrosetter kvar efter talgbollar som åts upp redan förra vintern. Nu satt blåmesen och drog i rosetterna. Med hela sin blåmesilska drog och slet den med näbben loss den ena snörsnutten efter den andra.
Vad det än handlade om var det roligt att se.
Jo, för jag matar fåglarna igen nu.
Det har redan kommit entita, blåmes, talgoxe, pilfink och nötväcka...

Höstpresent

Fem fina presenter från Småland, pappa kom med dem nyss.
Först: Silkesmusseron. Den ska man steka för sig, för den har en väldigt konstig smak. Konstig och kul.
Sen: Rättika, jättestor. Jag är lite tevksam till om jag egentligen tycker om rättika, men okej.
I mitten: Palsternacka, det är gott.
I mitten den också: Mangold, extra snygg. Det är också gott.
Näst sist: Jättegiftiga spetstoppiga spindelskivlingen. Det är alltså så den ser ut, jaha. Den ska man INTE äta, för då dör man långsamt och under plåga. I min skog är den jättevanlig.
Sist: Spyboll, förmodligen kattuggla. Den låg på dass, faktiskt. Den som gjort den har ätit torddyvlar, man kan se de blanklila benen.
Ja.
Tack så mycket!

Höststäda

Ledig helg och jag grejar i trädgården.
Krattar lite, klipper någonstans, samlar in saker och planterar om det som välte när det blåste härromdagen.
Och så ska jag städa matkällaren.
Vi har mat i matkällaren, ja det har vi. Potatis mest och äpplen, sylt. Men i första hand förvarar jag mina fuchsior där. Det är inte dags än, men om en månad eller så ska jag klippa dem, vira dem i vitmossa och ställa allihop i matkällaren. Om de får plats vill säga.
Det gick inte att städa matkällaren för hela den var full av flaskor och burkar som ska pantas och då måste man ha bil och någon som kör - det får bli en annan dag. Men jag tog i alla fall ut en gammal låda som ska eldas upp.
På botten låg tre kvarglömda potatisar. De hade växt fast bara lite. Fått groddar och småpotatatisar. Nu var de alldeles skrumpna och fina, men småpotatisarna lyste blanka i förmiddagssolen.
Dem åt jag inte upp...
Och under päronträdet låg ett päron, det åt jag inte heller för det var redan uppätet. Någon, kanske gråsuggor eller getingar, hade ätit upp precis allt det som är gott och bara lämnat skrotten och skalet.
Väldigt stiligt.