Jag är inte hemma.
Stranden är en annan, vattnet är hav. Det är ett annat hav.
Det är försommar, men en annan försommar. Försommaren är väldigt lik den vanliga hemma om man tittar nära men är den ändå på ett annat sätt. Varmare. Taggigare.
Det är andra träd som har slagit ut, några av blommorna känns som helt nya bekanta och alla jag möter pratar ett annat språk.
Nåja, nästan alla.
Då får jag samla på andra saker. Det kommer sig naturligt eftersom jag inte hittar samma saker som hemma.
Eller också gör jag det. Kottar, stenar, snäckor, frukter, det är ju precis som vanligt.
Fast alltså annorlunda.
Eftersom jag inte är hemma.
onsdag 14 maj 2014
torsdag 1 maj 2014
Snö.
Det snöar i min trädgård. Regnar också.
Fast inget vatten, bara blommor.
Jag sitter på trappan och dricker kaffe och hör så himla tydligt att det regnar, ganska tunga droppar men det är bara överblommade hanblommor från björken.
Björken är jättestor. Marken blir helt täckt med hanblommor. När man trampar på dem blir det ett gult smul av alltihop, det är ganska fint faktiskt.
På baksidan är det mera som snö. En kastvind drar genom körsbärsträden och sen faller flingorna, eller jag menar kronbladen, genom luften och landar överallt. Samma sak med lönnblommorna. Och ibland ringduvedun, om någon ringduva har slagit lite extra hårt med vingarna.
Och under magnolian ligger det tjock som blidväderssnö av vitrosa blad. De känns roliga mot fötterna när man går på dem.
Fast inget vatten, bara blommor.
Jag sitter på trappan och dricker kaffe och hör så himla tydligt att det regnar, ganska tunga droppar men det är bara överblommade hanblommor från björken.
Björken är jättestor. Marken blir helt täckt med hanblommor. När man trampar på dem blir det ett gult smul av alltihop, det är ganska fint faktiskt.
På baksidan är det mera som snö. En kastvind drar genom körsbärsträden och sen faller flingorna, eller jag menar kronbladen, genom luften och landar överallt. Samma sak med lönnblommorna. Och ibland ringduvedun, om någon ringduva har slagit lite extra hårt med vingarna.
Och under magnolian ligger det tjock som blidväderssnö av vitrosa blad. De känns roliga mot fötterna när man går på dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)