Mossa.

Här har något gjutit sig en brygga.
För elva år sedan.

Vedhögen.

Egentligen borde veden ha körts in för länge sedan.
Jag borde ha gjort det medan pappa var på landet.
Och den torra veden i vedboden borde jag ha burit ner i källaren, och källaren kunde jag gott ha sopat av i alla fall lite grand.
Fast det kom saker emellan.
Det låg saker i vägen också, tunga jobbiga grejer som trasiga byråar och gamla bräder.
Ja, så därför har den fina björkveden blivit liggande hela sommaren.
Nu har pappa kommit hem.
Jag har sopat källaren och han har burit undan byrån och det andra, samt gjort plats i vedboden.
Och sen körde han skottkärra medan jag staplade den numera ganska äckliga veden. Många spännande svamparter har hittat någonstans att leva, de flesta lite slemmiga.
Och just när vi var klara för dagen hittade han de finaste.
Brödkorgsvampar.
Fruktkropparna ser ut som små korgar fyllda med ännu mindre frallor och när det sen faller en vattendroppe i korgen så studsar frallorna ur och svampsporerna sprids.
De växer på multnande ved, tur för oss.

Sådant andra gör, del fyra.

Jag var ute på fototrunda igår, med cykel i Gunneboparken och runt Stensjön.
Det kändes som ett jätteroligt sätt att jobba på, trots att jag inte hittade allt jag hade velat plåta.
Hur har jag till exempel kunnat missa att fota näckrosorna medan de blommade?
När jag vetat hela sommaren att jag behöver de bilderna?
Så oerhört dumt.
Framför Gunnebo Slott, åt Ståloppet till, finns några halvsanka ängar där det ofta betar får.
Här och var i den fuktiga starrängen står enstaka träd , jag tror att det är alar.
Flera av träden var prydligt paketerade.
Varför då?
Kanske för att hindra fåren från att äta upp dem?
Men det var stora träd?
Och inga får syntes till?
Konstigt.
Hur som helst så var det vackert.

Runt omkring växer ganska stora partier med hårt utgallrad björk i den sanka marken. De står och ser välkammade ut med våta fötter, världen blir helt randig.

Lilla snigel.

Trädpionen blommar om!
Nästan i alla fall.

Fladdermöss.

Nu har jag pratat med pappa i telefon igen, han är på landet i Småland.
Man kan nästan tro att han bor där men egentligen bor han ju här.
Jag ville veta om jag fick klippa i den lilla fula asken.
Det fick jag.
Sen berättade han om fladdermössen i farmorshuset.
De bor bakom en tavla i storarummet.
Ett oramat stilleben säger pappa, litet.
Bakom tavlan sitter de hela dagen och sover. De hänger på väggen som en liten klase så om man vill kan man lyfta av tavlan och se dem. Det vaknar de inte av.
I skymningen flyger de ut.

Igår satt pappa där, i skymningen, och väntade på dem.
Och så vaknade de.
Och kröp fram, lite sömniga fortfarande. De irrade runt i rummet en stund innan de hittade till den springa längs taket som de använder för att flyga ut och in.
Och då var det en som landade i närheten av pappa.
Det var en mammafladdermus med sin unge på ryggen. Ungen var ganska stor, den kunde nästan flyga själv och fladdrade då och då.
Pappa kunde se den lilla foten när den viftade på den.
I gryningen gick han dit igen för att få se när de flög in, men då sov de redan sen länge allihop.

Bilden föreställer en av mina akvarellådor på morgonen när hibiskusen blommat över.
Det är också rätt fint.

Sorterar.

Jag sitter och sorterar foton från sommaren.
Det finns en massa olika högar att lägga dem i.
Sådant som ska skrivas ut eller sparas till något speciellt.
Sådant som ska sparas fast jag vet inte säkert till vad.
Sådant som bara behövs för ibland kan jag behöva komma ihåg hur något ser ut.
En del bilder sparar jag bara för att färgen på dem är snygg.
Och så sådana här. Som är vackra så det skär, vad ska jag göra med dem?
Det är den lilla blåklockan i augustikvällsljus.
Och sen en annan dag, runt lunch. Strax innan vi fick glass.

En dröm.

Jag drömde i natt att det var ett sådant fantastiskt ljus utanför fönstret. Det var lysande vit och grått och silver, fullt av rörelse och jag blev helt bländad.
Det gick inte alls att se vad det var.
Då tog jag kameran och fotograferade istället för att sen titta på bilden.
Och då fick jag se att alltihop var en väldig massa stjärtmesar som svirrade omkring i träden och upp och ner längs flaggstången som också stod där. Deras små pepparkornsögon blinkade och såg på mig.
Väldigt fint.
Kanske regnade det lite.
Sen när jag vaknat försökte jag måla så som jag mindes, inte särskilt lätt.

Förförra veckan.

Jag for på en liten musikfestival. Det var i norra Bohuslän, Krokstrand vid Idefjorden och nästan i Norge.
Sist jag var på musikfestival var nog Vaxholm -82 tror jag, med brustet hjärta och vackert ljus.
Det var vackert ljus i Krokstrand också.
Och vacker skog. Vacker fjord, vacker liten sjö, vackra hallonsnår. Vackra människor och vacker musik.
Och vackra hus.
Jag visste inte att sådan hus fanns längre, trodde de hade tagit slut.
Vi gick en väg uppåt genom skogen. Den skulle leda till en stenbrott men vi gick fel. Istället hamnade vi i brant uppförsbacke med enstaka gamla hus kvarlämnade i överväxta trädgårdar. Det såg ut som en oljemålning från tidigt 70-tal, ganska kladdig färg, mest grönt och ingen himmel.
Men det var alltså på riktigt.
Hela tiden hördes kletzmermusik, som på film.
Och rätt var det var zoomade kameran, eller om det var mina ögon kanske, in på en gräsig garageinfart och där satt orkestern.
Precis som på film.
Sen gick vi vidare medan musiken tonade ut. På nervägen var det tyst igen för då var filmen slut.

En annan film var tidigt på morgonen, när jag morgonbadade och trodde att de andra sov.
Uppe vid sjön pågick festen för fullt. Musik ut över vattnet, tillsammans med tidiga dimmor, damm och trollsländor. Jag simmade och simmade och sen när musiken tystnad simmade de andra också fast vid den andra stranden.
Det kan ha varit samma film nu när jag tänker efter.

På bilden är det sjön med mörker bland granarna och sol bara på enstaka björkar.