Tredje på raken och samtidigt den första för i år, så känns det. Jag räffsar undan löven från i höstas så att de helt små snödropparna kommer fram.
Då dyker grannpojken upp.
-Hej Jessika! ropar han. Finns det några blommor?
Nej säger jag. Eller jo, lite snödroppar bara.
-Får jag komma och titta?
Ja kom du och förresten, det är en gul där, den slår ut nu tror jag. Pekar på våradonisen.
Som slår ut nu, faktiskt slår den ut precis nu så att den är färdig och fin, en gul liten sol just när han kommer fram och han har en kompis med och nu vill han visa kompisen.
Och just DÅ slår blomman ut.
De sitter länge och tittar. Småpratar lite, tittar på blomman, verkar glada.
Sen säger han,
-Tänk att den slog ut just när vi kom!
Helt glad är han, den begåvade ungen fattar att ta det personligt när blommorna slår ut, visar för sin vän hur man ska hoppa på stenarna runt i trädgården och sen försvinner de.
Sju år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar