Skrymmande.

Jag går en kurs den här hösten, en termin helfart om att göra bilderböcker på HDK.
Lyxigt.
Så då har jag ett läxprojekt att jobba med just nu. Det liknar på alla sätt det jag annars gör, men idén kommer ur en övning på kursen och dessutom får man handledning.
I alla fall.
Förmodligen är det en bra sak, men nu VÄXER figurerna väldigt snabbt. Först var det svårt med vingspetsarna, att de kom utanför. Sen var det en dansare som behövde ett helt A3 själv.
Och så i går.
Berättelsens pappa, jag fick lägga till först ett och sen ett A3 papper till och då är han i halvfigur. Håret har jag samlat ihop i truls men han sträcker sig över stora ytor ändå...
Det är så rolig att rita!
Jag använder svarta tuschpennor, ganska tunna. Sen monterar och krymper jag bilderna i datorn och då gäller det att linjerna inte är för tunna. Större orginal behöver tjockare linjer och de som är små redan från början ska göras med extra tunn penna. Det gäller att komma ihåg det!
Ja.
Nu ska jag rita fjädrar, jättemånga.

Adventspresenter.

I går var det första advent.
Vi hade adventssöndag, alltså en vanlig siencefiction-söndag förstärkt med glögg, pepparkakor, ljus och pappersstjärnor. Gästerna var kompletterade med pappa.
Ibland när man har gäster så har de med sig presenter och om man har tur får man sådana presenter som verkligen passar bra, alltså att den som ger dem har tänkt. Nu fick vi till exempel hutlösa mängder smågodis.
Det passade utmärkt! Jag, och inte bara jag för den delen, älskar smågodis och nu när  jag skriver det här känner jag att jag är lite klibbig..
Pappa hade också en present. Hans presenter är nästan alltid helt rätt som presenter TILL mig, men framför allt är de presenter FRÅN honom. Gårdagens presenter var två stycker ursnygga svamppinnar. En mörkturkos och en orange.
Fast ingen av oss visste säkert vad det var, mer än någonslags röta. Den oranga pinnen ser ut att vara asp eller körsbär men den turkosa vet jag inte. De är helt mjuka båda två. Och snygga.
Kanske någon annan som vet vad det är för en svamp?