Anteckningar om sådant som händer eller har hänt

Som jag tänker på eller har sett, sådant som någon sa kanske? Eller om jag läste något. Och så lite rapporter om sådant som jag hittar eller får, till exempel av pappa...

lördag 30 april 2011

Inte där

Nu blir det ingen bild, för jag var ju inte där.
Jag var någon annanstans. Närmare bestämt vid Järntorget med en öl, när pappa ringde och ville rapportera.
Han gör det hela tiden, säger att det är för att Tommy är bortrest. Då måste han ringa mig istället men så ofta och länge tror jag inte att Tommy är bortrest.
Jag tror att han ringer oss båda.
Det är inte ett dugg störande.
Nu ville han säga att han satt under lönnen och att den blommade överdådigt.
Och att det flög fyra, eller om det var fem lövsångare i den, sjungande.
Men mest ville han berätta om den stora sälgen vid Kungsgatan (så heter stigen fram till stora huset på vårt land) som har blommat över. Hanblommorna ligger i drivor under trädet nu och det är vackert i kvällsljuset. Vissna ståndare, fågelsång, gräs som inte behöver luntas för det har plattats ut helt av snön, jag borde fotografera alltihop och lägga på facebook.
Men det gick ju inte.
Och själv har han ingen kamera.

onsdag 27 april 2011

Räcker magnolian?

Det snöar i trädgården, stora flingor.
Aprilsnö.
Magnoliasnö, det är kronbladen som singlar ner och de är väldigt lena mot fotsulorna. Några av dem blir hängande på rosens grenar, det är nästan det bästa tror jag. 
Då skriver jag ingen ny text utan återanvänder en gammal, från 1997. Vi bodde i ett annat hus då, med en annan magnolia men allt är fortfarande sant. 


"Jag mötte en vän till familjen i staden en solig dag. Han satt på ett kafé och när jag gick förbi frågade han hur jag mådde. Jag sa att jag mår bra och då undrade han varför då.
Varför mår jag bra?
Jag sa att kanske är det för att Magnolian nästan håller på att slå ut och han sa behövs det inte mer?
Nej, det gör inte det. Det är redan mer. Att Magnolian slår ut är ett mirakel som räcker varje gång det sker för det är som trolleri. Hela träden översållas sakta av uppåtvända rosavita doftande skålar. Jättestora! Vår Magnolia växer vid söderväggen och har sin krona utanför köksfönstret på andra våningen och öppnar man fönstret och hänger sig ut ser man Magnolian uppifrån.
Magnolian är allra vackrast uppifrån visar det sig.
Doften faller in i köket. Blommorna slår ut några i sänder. De håller på i flera veckor. I alla fall känns det så och när de första börjat vissna och falla ihop finns det fortfarande knoppar kvar. Gatstenen nedanför täcks av nerfallna kronblad.
Sen luktar det jätteilla om det vissna och bruna men då kan man ju stänga fönstret igen. Sitta på balkongen istället och förresten blommar nog liljekonvaljerna till dess.
Så nej, det behövs inte mer. Det räcker bra med Magnolia."



onsdag 20 april 2011

Författarbesök

Alltså besök hos författaren.
Som var jag.
15 barn och ungdomar från Backa kom hem till mig för att prata skrivande, hus, vatten, med mera allt möjligt.
Det är en ganska ovanlig situation, både för dem och för mig. Roligt, ja. Och utmanande! Jag brukar annars  mest träffa yngre barn och de är orädda och entusiastiska. Jag hade inte tänkt på hur mycket gratis draghjälp man får av de små, att de liksom ser till att allt blir bra bara genom att vara nyfikna och lättfångade.
Det här krävde mer av mig än vad jag var beredd på. Kanske klarade jag inte av det helt och fullt?
Men det var kul!
Det var jättespännande bara att gå ner och möta dem allihop, när de vällde ut ur sina minibussar...
Just de här ungarna gör en tidning för sina jämnåriga, "Made in Backa". De skriver, ritar och fotograferar och får sedan hjälp att göra en riktig tidning av materialet. Tidningen distribueras till alla mellanstadiebarn i Backa.
För att ge dem inspiration och hjälp i skrivande bjuder deras ledare, Homeira Tari, in författare, journalister och andra att prata eller jobba med barnen. Nu ska de göra reportage om besöket hos mig, till exempel. Två tjejer var speciellt ansvariga för att intervjua och en av killarna skötte kameran.
Först berättade jag om mitt arbete och om huset jag bor i, de ställde frågor.
Jag berättade för dem om en jättebra grej med att skriva.
Nämligen att när jag pratar så kommer orden så ofta fel. Fastän jag tänkt ut en massa bra grejer så blir det lätt att jag säger något annat, eller slarvar över det viktiga. Så att den eller de jag pratar med inte förstår riktigt hur jag menar. Men när man skriver har man möjlighet att skriva om! Man ändrar och ändrar tills det blir så som man tänkt. Orden kommer just så snabbt eller långsamt som det var meningen och den som läser förstår och får allt i ordning.
Nu efteråt tänker jag att just så är det verkligen.
När jag pratade med dem kom orden inte helt som jag hade tänkt.
Efteråt gick vi en sväng i trädgården, som är full av hål för pappa har grävt för avloppsrör. Bara en av mina besökare föll ner i ett hål.
Och sen samlade vi ihop fikat och bar ner det till sjön. Innan de for tillbaka följde några tjejer med upp till pappa och pratade med honom. Han är nämligen också författare...
Bilden föreställer ett gäng duktiga reportrar och är tagen av Homeria Tari.

ps, projektet Made in Backa drivs av Författarcentrum väst och finansieras av Allmänna Arvsfonden.

måndag 18 april 2011

Söndag

Solig söndag.
En femårig granne på besök, hon kom springande och ville inte gå hem. Måste bara sortera diamanterna. Och fika lite på trappan och sortera en annan sort diamanter, de som brukar sitta på kylskåpet.
Och titta på blommorna.
"Jag vet vad alla blommorna heter, du behöver inte säga det."
Vi letade efter silverfiskarna men de var konstigt nog försvunna. Hittade inga maskar där det legat maskar i fjol. Balansade på alla spänger och stenar som ligger i trädgården, det pågår avancerade grävningsprojekt överallt. Träffade en humla och råkade trampa på den, samlade en snäcka och gav till min pappa.
Annars brukar det ju vara han som samlar saker till mig.
Sen sprang hon vidare till nästa granne.

torsdag 14 april 2011

Kylskåpet

Kylskåpet hemma hos mig har varit dåligt ett bra tag. Det är gammalt  och för litet och drar mycket el och eftersom vi tänkt byta jättelänge började det dessutom bli ganska lortigt...
Idag skulle det slängas.
Och alltså tömmas.
I frysdelen låg en massa bär från helt andra år, dem slängde jag. En marionettdocka som fått ohyra låg i en påse och såg ledsen ut bredvid lite fisk som jag tror jag tar till lunch.
Och i ett litet gräddpaket låg en sork.
Jaha.
Den fick jag av pappa i vintras, han hade hittat den i sin stövel på landet. I det musfria köket, hur hade den tagit sig in där?
I alla fall så är den död. Och hittad.
Nu måste jag ta hand om den i eftermiddag, skriva får jag göra en annan dag.

tisdag 12 april 2011

Igår och idag

Och alla dagar.
Det är inte samma hela tiden.
Jag gick igår och tänkte ut vad jag skulle skriva men det är ju dagsrapporter det här, trots allt.
Och nu regnar det.
Ett välsignat och väldoftande regn att luta tankarna mot. Allt blir lugnt och grått, jag älskar grått. Sjön är inte längre blankblå utan ljust gråvit och matt, björkarna på udden lyser i underbara bruna nyanser. Fågelsången hörs starkare. Det kommer finkar.
Så ser det ut.
Fast igår var det kaffe ute, barfota och små gröna näsor på alla bladknoppar.
Och det här är en äppelkärna som legat för sig själv och grott i mitt frukostäpple härom dagen.

torsdag 7 april 2011

Grönsiska

Fåglarna är vårfåglar nu.
De letar i holkarna, sjunger i träden och äter mer än någonsin. Det är lite andra sorter än på vintern, till exempel har det kommit grönsiskor.
Jag vet inte om de kommer att häcka men kanske?
Domherrarna är fortfarande kvar, snyggare än någonsin. Och idag kom det en turkduva. Någon sådan har jag inte sett i trädgården förut.
Annars är det mest bofinkar och talgoxar och blåmesar och pilfinkar. Det är rådjur också, fast de äter inte av fågelfröna.
Den äter krolliljor, hundtandsliljor och späda tulpaner...

lördag 2 april 2011

Litteraturveckan 2011

Nu har det varit litteraturvecka igen och det betyder skolbesök.
Ca 500 skolklasser har fått författarbesök under veckan, men som tur är behövde jag bara besöka 19 av dem.
Nitton skolklasser - det är ganska många barn...
Jag frågar alltid alla vad de heter men varnar för att jag inte kommer att komma ihåg namnen så länge. Jag gillar namn. Det är spännande att få höra nya namn, och till exempel på Gärdsmosseskolan i Bergsjön hade många av barnen namn jag aldrig tidigare hört. Vackra namn, jag hoppas att jag uttalade dem rätt.
Inget av barnen hette Jessika.
Barnen jag träffade går i årskurs f-4. Det betyder att jag måste ha flera prator förberedda, eftersom jag aldrig säkert kan veta vad barnen kan och är intresserade av. Men det är en bra metod tycker jag. I min väska har jag tre olika bildvisningar, och jag behöver inte visa dem hela. Dessutom har jag släpat runt på tre askar med fynd, plus en påse med fler fynd plus en särskild låda med en koltrast i bara för fyrorna. Och så alla böcker och tofflor och en tygpåse med guldskivor.
Guldskivorna behövs när man visar fynden.
Först pratar vi. Vad vi pratar om bestäms av barnens frågor, men vi börjar ju med böckerna. Att skriva och rita, funderingar kring fakta och skönlitteratur (ett för svårt ord för de flesta visar det sig), lite om villkoren för skrivandet (är det kul?) och sen råkar jag visa en bild av ett djur så då pratar vi resten av tiden om det djuret.
Oftast är det en fågel men det har också hänt att vi ägnat större delen av tiden åt silverfiskar, spindlar, grodor/paddor eller åskväder.
Åskväder är i och för sig inget djur.
Vissa dagar har det känts som om jag är den som reser runt i skolorna och pratar med små barn om döda fåglar. Ungarna har mycket att berätta, de har alla någon gång stött på någon som är död. Många har varit med när en fågel flög in i rutan. En klass hade hittat en död björktrast och begravt den under en sten. En annan klass hade just på rasten innan sett en nyvaken groda.
Sen visar jag fynd. I ganska många av klasserna har jag visat mina fjädrar. Det är sju-åtta fjädrar från helt vanliga fåglar, ungarna gissar och jag visar bilder. Sen sticker jag ner fjädrarna i en bit guldmålad wellpapp och vips är det en indiankrona.
En sak som jag tyckte var kul är att i de klasserna där barnen bodde nära havet trodde ALLA barn att ALLA fjädrar kom från kanske en fiskmås? Eller en skrattmås? En gråtrut kanske? Eller en svan, en svan måste det vara!
Det var talgoxe...
Och i de klasser där barnen var födda av svenska föräldrar var det ganska lätt att gissa vad duvhöken åt för något, särskilt eftersom jag visade den fjädern efter duvfjädern. Det hörs ju på namnet!
För barn som är nya i svenska språket hörs det INTE på namnet. Hur ska de kunna veta att duvhök är ett ord sammansatt av "duva" och "hök"?
Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat gissa att jag skulle fara runt och prata naturkunskap på det här viset med ungar i skolor! Inte visste jag det när jag började skriva! Men det är väldigt roligt, jag tycker att jag har tur.
Och vi pratar ganska mycket om skrivande också, särskilt när barnen är lite äldre.