Stadsbiblioteket och skolbibliotekscentralen samordnar tusen författarbesök till alla skolbarn i hela stan känns det som, det är inte riktigt sant. Men 550 klasser får besök och det är faktiskt ganska många. Jag besökte 17 av dem.
 |
| presenter, vilken tur jag har! |
"Mina" elever går i förskoleklass, ettan, tvåan och trean. De flesta av dem har modersmål som jag inte förstår och en del av dem var tydligt nybörjare i svenska. Men på att titta, fundera, fråga och bli glada är de inga nybörjare!
Att vara trevliga, roliga och helkloka är de väldigt, väldigt bra på.
Det är en ära att få vara deras gäst och det roliga är att de verkar gilla att få besök. Vi har pratat om böcker och text och bild, visst, det har vi gjort. Men som vanligt pratade vi mest om fjädrar, fjärilar, snäckor, lösa tänder, grodor, fåglar och årstider. Bland annat.
Ibland vill de att jag ska skriva en bok om dem och då brukar jag svara att det nog blir allra bäst om de skriver den boken själva.
Men nu kom jag på, jag skriver ju om dem!
De här besöken är så omtumlande jätteroliga så sen har jag dem kvar någonstans i kroppen länge, hela livet kanske. Naturligtvis är de med när jag skriver något sen, eller ritar med för den tiden. Eller fikar eller går i skogen eller vad som helst som är roligt.
Och som vanligt blir besöket bäst när klassen är förbered och ungarna har läst och funderat på frågor, och vet ni? I år var ALLA klasser förberedda!
Lyllans ungar som har lärare som tar dem på allvar! För det är det som det handlar om nämligen, när man låter barnen förbereda sig.
Ja.
Jag ville bara berätta det.
Och det här är en undulat som tyvärr har dött. Nu ligger den så fint i pojkens hand, han heter Allan och bor i Hammarkullen. Visst är det vackert!
