Köpenhamn.

Det här skulle jag vilja göra något av.
Någon gång.
Snärjvinda.

Och det här.
Gullregn.

Fast just nu vet jag inte vad.

Kråkvakt.

Pappa har åkt till landet.
Då vill han att jag ska ta hand om den numera väldigt tama kråkan.
Jag sa att du får väl cykla, så att kråkan kan följa med.
Men nej, pappa tog tåg och buss som vanligt.
Och jag sa att jag tänker INTE mata kråkan, särskilt inte med fiskrens men sen tittade den på mig med sina sorgsna ögon. Och la huvudet på sned och vinden svepte så fint i fjädermameluckerna, det är en helt oemotståndlig fågel faktiskt.
Jag kommer inte att ge honom fiskrens.
Men han fick lite hönökaka och några potatisar....
Som tack sitter han fint i sälgen medan vi äter frukost.
(man ska dock inte för ett ögonblick lämna sin tallrik)

Samlingar.

Det här är samlingar som andra har samlat.
Nämligen Ina och hennes vänner Hassel, Syren och Vide.
De finns inte på riktigt utan dem har vi hittat på, Caroline Röstlund och jag. Tillsammans håller vi på med en bilderbok och det är så himla kul!
Snart har vi hållit på ett år, fast det är klart. Vi gör andra saker samtidigt båda två.
Vinsten med att samarbeta som vi gör ligger verkligen inte i att det går fort.
Det gör det inte.
Men det GÅR! Det vi vill göra blir gjort, det blir bra och det är roligt. En strålande vinst om ni frågar mig:)
Så här gör vi; vi gör alltihop tillsammans. Texten, bilden, layouten. En massa smådelar var och sen pusslar och joxar vi ihop dem och ändrar och tänker nytt och börjar om och försöker en gång till och har glömt något och lägger till det.
Och så fikar vi ganska mycket också, det är väldigt viktigt.

Björnmossa.

Det är torrt i skogen.

Man tror att det ska vara våta bäckar överallt där det brukar vara våta bäckar men egentligen kan man gå i gympadojjor och inte bli blöt nästan överallt. 

Mossorna drar ihop sig till små strama kvastar, riviga och ruffsiga. 

Så här till exempel ser björnmossan ut, med sporkapslarna som torra eldsflammor överst. Det är mycket vackert i eftermiddagsljuset.

Pappa plockade dem och gav till mig.

Kråkan.

Frithiof

Pappa matar kråkan.
Det har han gjort hela vintern och nu är det vår och grillpremiär i varenda trädgård.
Kråkan sitter hos grannarna och tigger, flyga orkar den knappt.
För den är så tjock.
Pappa har matat den så väldigt mycket.
I morse fick den korv, mycket gott. Sen tog korven slut och pappa gick med min systerdotter i släptåg ner i källaren för att hämta en braxen i frysen.
Den tinade de i mikron och sen spikade pappa fast den på balkongräcket.
Så att den inte skulle ta slut för fort...
Kråkan heter förresten Frithiof, pappa har döpt den efter sin far.
Ett väldigt passande namn tycker systerdottern, det låter precis som "korv".