Anteckningar om sådant som händer eller har hänt

Som jag tänker på eller har sett, sådant som någon sa kanske? Eller om jag läste något. Och så lite rapporter om sådant som jag hittar eller får, till exempel av pappa...

fredag 25 mars 2011

Isen

Isen blir bara sämre och sämre.
Den har släppt från stranden och solen låter gamla löv smälta rakt igenom.
Då får man promenera på land istället.

torsdag 17 mars 2011

Kottar

Igår igen, botaniska trädgården, en massa ungar och så jag.
Vi pratar om kottar och löv och sen brakar vi runt och ser vad vi hittar.
Och vilka fynd! Dag efter dag, en massa helt fantastiska former som bara ligger där och ser ut som vanliga vissna löv efter vintern.
Tills man tittar efter.
Gårdagens grupp var en utmaning för mig, då de kom från särskolan och dessutom var hörselskadade. Jag är ju så van att PRATA! Nu fick vi berätta för varandra på andra sätt...
Jag tror det gick bra?
I alla fall hade jag väldigt roligt.
Och när en av flickorna kom på att hon kunde plocka kottarna ner i MIN påse var hon helt ohejdbar. Titta här vilka fina saker jag packade upp hemma sen, visst är de vackra? Och tänk vilken stor roll presentationen spelar. Fina fynd ska läggas fram fint...

tisdag 15 mars 2011

Brunt

Nu kom solen fram och allt lyser.

I fågelmatan under rosenbusken är marken täckt av tappade solrosfrön och tomma skal. Det är ett tjockt, tjockt lager och jag kan inte bestämma mig för om det är bra blivande kompost eller skräp som ska bort.
Hur som helst är det mesta fastfruset och förresten finns det saker kvar att äta och fåglar som är hungriga så jag behöver inget gör.
Brun jord, bruna rosenstammar, ljust gråbrunt trädäck som sakta torkar i vårsolen, smältande snö med bruna spår av solrosfrön, havregryn och vissnade stjälkar av höstanemoner. gråbruna solrosfrön, en brun koltrasthona, två pilfinkar som inte vill vara med på bild.
Brunt så det lyser om det.
Fler bruna saker; Igår, med barnen i Botan, hittade vi någon som var uppäten. En fågel var det och det var ett djur som ätit, kanske en räv. Man ser att det är ett djur för då är fjädrarna avbitna. Rovfåglar rycker loss dem istället.
Fjädrarna låg i en liten driva på den smältande snön och de var bruna.
Först tänkte jag hoppfullt att det var en uggla för om jag tittade med mina mest fikna ögon såg de lite, lite ludna ut? Men sen kände jag igen dunen. Och pappa kände också igen dunen, när jag visade dem för honom. Sådana hittar man där man matar änder.
Så det var nog en gräsandshona.
Det är också fint.
Undrar vad vi ska hitta idag?

lördag 12 mars 2011

Vårtecken

Den här veckan och nästa träffar jag barngrupper i Botaniska för att prata samlingar och visa min utställning.
Då går vi först en sväng i parken, en liten sväng bara för det är kallt och eländigt och ungarna är ganska små.
Och igår hade vi precis brakat upp i en slänt för att se om vi kunde hitta några fina kottar att samla på. Det kunde vi, lärkkottar.
På marken under träden, bland barr, blad och kottar låg en liten citronfjäril med hårt sammanknipna vingar. Antennerna slokade, benen hölls samlade intill kroppen och den såg väldigt död ut. Jag och barnen enades om att då kan jag samla på den, så jag tog den i handen och ungarna fortsatte att leta efter den finaste kotten.
Sen rörde citronfjärilen på ett ben.
Den levde!
Den blev pigg av värmen i min hand!
Kanske hade den bara somnat om? Om den till exempel trodde att det var vår i måndags, då när vädret var så fint och så flög den iväg för att leta efter blommor. Och sen kom det snö och regn och vind och den ramlade ner på marken och somnade om. Kan det gå till så?
Eller om den kanske legat och sovit under löven och råkat bli av med sitt täcke när vi kom gående?
Hur som helst var vi ju tvungna att rädda den.
Vi tog den med oss ner till lökhusen för att se om det kanske fanns någon liten vårblomma under glastaken. Det gjorde det, små ljuslila tidlösa i gruset och inte vet jag om det är så mycket mat i dem men vi satte i alla fall fjärilen i en blomma och sen satte vi oss själva runt om för att andas lite värme och äta matsäck.
Tur för oss och tur för fjärilen och kanske ett litet skutt närmare våren.  


(Och ja, jag har bett om lov för kottplockning under mina promenader.)

måndag 7 mars 2011

Visning

Idag har jag haft visning.
Jag visade min utställning, men också lite annat. Som till exempel kottar och träd som det växer kottar på. Blomsterängar fast nu är det vinter (nej, vår) så då syns inte blommorna. En rosensamling som bara ser ut som tomma pinnar. En picknick-filt av barr och mossa. Lite gammalt harbajs, kaninbajs och rådjursbajs som jag hade i en ask och sen några kottar till.
Bara fina grejer alltså.
Och de som tittade var också väldigt fina.
Ett gäng fem-sexåringar från Askim var det som hade åkt buss till Botan för att äta matsäck under träden med mig.
Det är ganska märkvärdigt egentligen hur mycket man kan prata, fast man mest pratar om kottar.
Jag fick en present också.
Det är en persikokärna. Men när jag fotograferade den såg jag att den ser ut som ett öga, kanske är det till och med en liten tår i ögat.
Längtar den efter sommaren tro?

torsdag 3 mars 2011

onsdag 2 mars 2011

Andra samlingar

Jag håller på och förbereder mig inför en serie skolbesök.
Det är i samband med utställningen (allt är i samband med utställningen just nu) och jag tänker koncentrera mig på samlingar och samlandet som idé. Vad det är att samla, hur en samling kan se ut och vad man får eller inte får samla på. Om det kanske beror på situationen?
Då går jag runt och tittar på olika samlingar som jag kan komma på.
Förra veckan var jag till exempel på Naturhistoriska.
Igår var jag i Trädgårdsföreningen, på Konstmuseet och på Hasselblad center.
I växthuset på trädgårdsföreningen är det snödroppsutställning.
Hannu Sarenström visar snödroppar.
Ja, faktiskt nästan bara snödroppar även om det var lite snöklockor, vintergäck och julrosor också. Allt gick i vintrigt ljusa färger utom hälften av julrosorna som var mörkt svartröda - kanske var de vinternatten?
Blommorna var planterade på höga bänkar så att man såg liksom rakt in i drivorna av bruna löv och nerfallna grenar. Och så ett hav av snödroppar i det.
Det är en samling.
Den har allt en riktig samling ska ha, att den liksom är komplett även om det aldrig riktigt går att nå. Men det fanns många olika arter som bara den insatte ser skillnad på, för en vanlig dödlig är det snödroppar rätt och slätt. Och mellan blommorna syntes Hannus fantastiska stendjur och märkliga urnor - sådant han alltid har med. Samlingar, eller hur?
I rummen intill syntes en annan samling. För där stod ömtåliga uteväxter på vinterförvaring, prydligt sorterade och uppställda på trätrallar, samlade. I pallkragar väntade rad efter rad efter rad av taklök på våren.
Underbart!
I Palmhuset blommade kamelian, röda glasblommor i en samling av stora små träd helt värdiga en riktig skog.
Och utomhus sedan, när vi såg drivorna med bruna löv under de höga parkträden, fast utan snödroppar då. Under löven väntar våren.
På Konstmuseet gick vi igenom alla samlingarna. Vi gick högre och högre upp i huset och allt längre bak i tiden, knädjupt med oljefärg och landskap, ansikten. Ögon som fortsätter att titta klarögt ut ur tavlan och de här samlingarna är ju ganska oproblematiska tror jag. De bara finns och de är våran allas tillsammans.
Utom snödropparna då som är Hannus, men han visar ju dem för oss.
Och det är bra.