Regn.

Det stod i tidningen att det regnat rekordmycket i september.
Och då kommer jag ihåg en dag för lite sen när jag plockade trattkantareller.
Överallt i skogen massor av trattisar, stora och fina. De med orange fot är vackrast.
Foten är ihålig och där hade samlats regnvatten.
Ett litet regn i varje svamp, bara en droppe men det skvätte över mina händer varje gång jag bröt dem.
Regn i handen.

(Nu regnar det igen. Snart ska jag plocka svamp.)

Planering.

Nu var det dags igen, att planera skolbesök.
Det är roligt!
Den här gången ska jag till Lysekil.
Egentligen är det gott om tid kvar men jag gillar att tänka långt i förväg.
Lysekil är vid havet.
Jag gillar havet.
Så nu tänker jag på havet-fynd och havet-bilder och havet-text.
Text är svårast, men i mitt och Carolines projekt kommer de faktiskt till havet i slutet, och spolas upp på en strand, med snäckor, fjädrar och blommor.
Så då kan jag prata om det.
Fynden är lättast, snäckorna är redan packade.
Fjädrarna ska jag packa snart, men delar av dem var visst utlånade.
Och när jag grävde i samlingen efter snäckor hittade jag en liten ask med fjärilsvingar. Dem har pappa samlat ihop på det gamla dasset i Småland. Det är en fladdermus som sitter där på nätterna och äter. Högt upp på väggen sitter den och innan den äter fjärilarna skalar den dem som ett äpple. Vingarna strösslar ner på golvet.
Då har pappa satt en låda där att samla strösslet i.
Sen ger han det till mig, vad han är snäll.
Kanske, kanske tar jag dem med mig till skolorna. Om jag vågar.

En flottfärd.

Idag har Caroline Röstlund och jag jobbat med vårt bokprojekt.
Det som vi gör när vi kallar arbetet Toijoii.
Vi har ägnat oss åt små viktiga detaljer på uppslag nummer 9. Näckroskransar, nypongirlanger, småkrypskompisar och sådant.
Bilder består av tusen delar tror jag. Det känns i alla fall så i min arm, men när allt läggs samman blir det ju som vilken flottfärd som helst.
Eller hur?

©Toijoii

(ps, vi har ätit soppa också. och äppelpaj)

Granatäpplen

Fast långt ifrån mogna.
Några har inte blommat över än och några har knappt ens slagit ut.
De har vuxit på ett träd på ön Brac i Kroatien.
Det är inte jag som har plockat dem, utan en kollega. Men jag har varit på ön och jag har sett granatäppleträden så jag vet.
Att nu när det blir höst kommer granatäpplena att mogna och de flesta blir uppätna men snart är det i alla fall ungefär som i svenska trädgårdar.
Fallfrukt i drivor.
Hungriga småfåglar drar runt i flockar och pickar i i spruckna frukter som sitter ensamma kvar på träden medan ingen orkar klippa gräset för snart är det ändå vinter.
Det är vackert med äpplen och päron.
Kanske är det ändå lite vackrare med granatäpplen och clementiner...
Men dessa är alltså inte mogna än för de är från i våras.
De bara väntade på ett leveranstillfälle.