Anteckningar om sådant som händer eller har hänt

Som jag tänker på eller har sett, sådant som någon sa kanske? Eller om jag läste något. Och så lite rapporter om sådant som jag hittar eller får, till exempel av pappa...

fredag 17 januari 2014

Isväder.

Om man bara sticker ut näsan genom dörren är det faktiskt rätt vidrigt.
Men om man klär på sig och verkligen går ut, då är det riktigt skönt märkte jag. Och kul.
Så här blev det:
Först klädde jag på mig jättemycket. Alltså yllefillingar, vindbyxor, halsduk och vinterkängor. Bland annat. Och sen när jag stod på trappan och drog på mig storvantarna kände jag i händerna en reflex som ville rätta till isdubbarna. Fast jag hade inga isdubbar, det är ju inte ens någon is. Faktiskt är det knappt en iskallt om det inte vore för vinden.
Men lite is finns det för längs stranden såg jag små, vackra isklumpar längst ner på varje vasstrå. De rörde sig med vinden och vattnet men nådde aldrig varandra hur de än sträckte sig. Vackert och bra att se. För de var liksom ensama tillsammans isklumparna och just det behövde jag för att nu strax sätta mig och skriva lite.
På ett annat ställe hade vattnet slagit upp på land med tusen droppar. Nu låg där som runda bollar av klar och vitfrostad is. Jag är inte säker på om jag sett just sådan is förut?
Ja, och sen när jag stod på blåsigaste bryggkanten såg jag en skarv utanför mig. Den balanserade på den övergivna dykbryggan ute i vattnet, på yttersta hörnet, rakt mot vinden. Skarven såg ut att ha så roligt!
Det blir ingen bild.

2 kommentarer:

Ann-Charlotte sa...

Vad fint du skriver. Jag har aldrig tänkt på att isklumpar kan vara ensamma, men ser dem framför mig där de tynger ner stråna som vajar sakta i vinden... eller gör dom det på vintern? Det är nog sådana dagar som denna just idag man borde ta sig ut till havet... men har man tre mil blir det inte så lätt av.
Tack för att du delar med dig av dina ord och tankar.
kramar från ett mycket grått Stockholm

Jessika sa...

Tack! Nu blev jag glad :)