Jag ska berätta mer om det sen, men nu är det istället mina fina kusinbarn som har gjort något.
Vi var på landet, det andra landet, vid havet. Sommarlandet.
Sommarlandet ÄR ett annat land.
Barnen ville ha de lite större barnens kvarlämnade snäckor och jag sa att ni kan inte ta dem, de tillhör Måns, Malva och Tim.
Men får vi ta upp dem på kaffedrickat då?
Det fick de.
Och så försvann två av dem en stund, tysta som möss och vi tänkte inte så mycket på det.
Sen hämtade de oss.
Och ville visa.
De hade gjort så fint! Fint som fint på riktigt, så där vackert att vem som helst kunde se att det var underbart. Inte fint som titta vad ungarna har gjort, gulligt utan lite så att det skär i en, fast mjukt.
Alla snäckorna låg i en slingrande rad längs kaffedrickats räcke, grå och soltorkade. Tidig kvällsol gassade ner genom syrenbladen, på hörnet hade de ställt en vas med blommor. Borstnejlikor och malva.
Sen ville de att vi skulle äta middag däruppe.
Så då gjorde vi det, fast vi knappt fick plats och bordet inte ens går till knäna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar