Kareokebar med lånebarn

I helgen var det HBT-festival i Göteborg, en massa kul grejer.
Till exempel i fredags, då sjöng först våran kör och sedan Christina Kjellsson.
Efteråt såg jag lilla lånebarnet längst ner i publiken. Hon hade kommit för att lyssna på oss, på mig faktiskt tror jag, men hon kom försent och missade kören! Så synd!
Sen gick vi till en uteservering med utsikt över hamn och cykelbana. Man kunde få finöl om man var vuxen och vatten och jordnötter om man var barn, mycket mysigt. Genom fönstret både syntes och hördes kareokesången.
Det lätt för jävligt och såg ganska hejsan ut, men lånebarnet blev helt taget. Och sång var ju ämnet för kvällen så jag tog henne på höften och ställde mig i hallen (garderoben faktiskt) för att hon skulle få titta på en stund.
Hon var helt hänförd.
Mållös.
Jag förklarade att vi kunde stå där en stund men inte gå in på riktigt för på det här stället fick bara vuxna vara.
Sen gick vi ut.
Sen gick vi in igen, och ut.
Sen gick vi in en sista gång.
"Lilla vän" sa jag, och menade inget illa med det.
"Nej, jag är stor tjej" förklarade hon utan att ta ut nappen.
"Jo, men du är mindre än mig för annars hade jag inte kunnat bära dig. Men visst, du är en stor tjej."
Då tänkte hon en stund och sa sedan,
"Nej. Jag är liten."
Och ja, det är hon ju faktiskt.