Tuvull.

Eller tuvdun som pappa säger.
Sen plockar han dem och flätar en liten korg, fast det var i fjol. Blåbär, rötter och blad.
Att ställa i vackraste ljuset, det är det man ska ha den till.

Gräs i taket.

Så.
Lite semester kanske?
Man kan vara hemma och man kan åka bort.
Man kan ha besök och man kan drälla omkring alldeles själv.
Har man lust kan man plocka vackra grässtrån och hänga upp dem i taket på en stor och ljus glasveranda.
Så kan man sen titta på dem upp och ner.
Det var vackert i fjol.
Jag tror jag tar och provar i år igen.

Daguggla.

I taket på verandan på landet, jag såg den inte förrän andra dagen.
Smygflygande daguggla, kork och fjädrar, fina grejer....
Förmodligen gjord av en kusin.
Eller ett kusinbarn.
Eller en farbror.
Eller så.

Sommarpresent.

Pappa har varit på Tjörn.
En av dagarna var havet tillräckligt stilla för en kanottur ut till Stora Rön. Det är en älsklingsö, väldigt fin långt ut i havsbandet.
Där var så mycket fåglar, fler än någonsin sa pappa.
Nu tycker vi i och för sig alltid det. Att det är fler fåglar än någonsin, vackraste blomningen på länge, ovanligt vackert på det stora hela.
Så det kan ha varit precis som det brukar, men det spelar ju ingen roll.
När han kom hem hade han med sig fynd till mig, det är precis som vanligt i alla fall.

Först fötter av skärpiplärka.
De har legat länge i solen och blivit spröda.

Sen fötter av knipa.

Och till sist vinpennor av gråtrut.

Tydligen har gråtruten svart på de yttersta vinpennorna, fast det syns inte.

Ja.
På måndag åker jag dit själv. Vi får se vad jag hittar...

Köpenhamn.

Det här skulle jag vilja göra något av.
Någon gång.
Snärjvinda.

Och det här.
Gullregn.

Fast just nu vet jag inte vad.

Kråkvakt.

Pappa har åkt till landet.
Då vill han att jag ska ta hand om den numera väldigt tama kråkan.
Jag sa att du får väl cykla, så att kråkan kan följa med.
Men nej, pappa tog tåg och buss som vanligt.
Och jag sa att jag tänker INTE mata kråkan, särskilt inte med fiskrens men sen tittade den på mig med sina sorgsna ögon. Och la huvudet på sned och vinden svepte så fint i fjädermameluckerna, det är en helt oemotståndlig fågel faktiskt.
Jag kommer inte att ge honom fiskrens.
Men han fick lite hönökaka och några potatisar....
Som tack sitter han fint i sälgen medan vi äter frukost.
(man ska dock inte för ett ögonblick lämna sin tallrik)

Samlingar.

Det här är samlingar som andra har samlat.
Nämligen Ina och hennes vänner Hassel, Syren och Vide.
De finns inte på riktigt utan dem har vi hittat på, Caroline Röstlund och jag. Tillsammans håller vi på med en bilderbok och det är så himla kul!
Snart har vi hållit på ett år, fast det är klart. Vi gör andra saker samtidigt båda två.
Vinsten med att samarbeta som vi gör ligger verkligen inte i att det går fort.
Det gör det inte.
Men det GÅR! Det vi vill göra blir gjort, det blir bra och det är roligt. En strålande vinst om ni frågar mig:)
Så här gör vi; vi gör alltihop tillsammans. Texten, bilden, layouten. En massa smådelar var och sen pusslar och joxar vi ihop dem och ändrar och tänker nytt och börjar om och försöker en gång till och har glömt något och lägger till det.
Och så fikar vi ganska mycket också, det är väldigt viktigt.