Jag är inte hemma.
Stranden är en annan, vattnet är hav. Det är ett annat hav.
Det är försommar, men en annan försommar. Försommaren är väldigt lik den vanliga hemma om man tittar nära men är den ändå på ett annat sätt. Varmare. Taggigare.
Det är andra träd som har slagit ut, några av blommorna känns som helt nya bekanta och alla jag möter pratar ett annat språk.
Nåja, nästan alla.
Då får jag samla på andra saker. Det kommer sig naturligt eftersom jag inte hittar samma saker som hemma.
Eller också gör jag det. Kottar, stenar, snäckor, frukter, det är ju precis som vanligt.
Fast alltså annorlunda.
Eftersom jag inte är hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vackra bilder. Tack.
Skicka en kommentar