In-älva.

Nu regnar det igen men igår var en dag av magiskt ljus.
På förmiddagen ringde pappa och hade något i köket han ville ha fotograferat. Som vanligt släppte jag allt och gick upp. Jag funderade på vad det kunde vara. Han ringer ganska ofta och vill ha saker fotograferade, det kan vara vad som helst.
Den här gången var det var en in-älva.
Alltså en liten flygande skulptur gjord av simblåsan från braxen.
Till dun och vingfladder hade han använt söndertrasad silvertråd från en industrispole han köpt på loppis och nu hängde den i köksfönstret precis bredvid en nyutslagen orkidé.
Meningen var att de skulle synas på samma bild, in-älvan och orkidén. Förmiddagssolen skulle lysa genom det röda orkidébladet och vara kontrast till silverfladdret, men det blev inget bra.
Så nu får ni tänka er det röda istället, lite randigt liksom och vinrött på ett ganska ljust sätt med bara lite svärta.

Sen på kvällen lyste den mäktigaste fullmånen på länge.
Den såg ut att vara gjord av glass, apelsinglass.

Lysekil.

Den här veckan har jag varit på skolbesök i Lysekil.
Jag har träffat alla ettor, alla treor och några tvåor på grundskolorna i kommunen.
Det var roligt!
Hösten hade kommit lite längre än här hemma. Det regnade nästan hela tiden och eftersom skolorna ofta låg på landet eller i småsamhällen har jag sett otroligt mycket höstlöv.
Gult och gult och gult - gråa dagar men ändå så mycket gult i mina ögon.
Att träffa eleverna är oerhört roligt och inspirerande. De har massor av frågor och är uppriktigt intresserade, oftast uppmuntrande men ibland kritiska.
Klasserna jag mötte hade alla förberett sig. Det är så bra när de gör det för vårt möte blir så mycket bättre då, särskilt för eleverna.
Och som om det inte skulle räcka - i en av klasserna var det en elev som räckte upp handen och meddelade att hon hade en present till mig!
Jo, för hon hade läst på min hemsida att jag samlar på natursaker och att jag ofta får dem i present.
Och så hade hon tagit med sig hemifrån, tro det eller ej, en alldeles underbar liten hög med rävtänder!
Det är sant.
Rävtänder. Till mig.
Att man kan bli glad!

Färg, igen.

Jag hade precis gått in efter några timmar i trädgården.
Hade tänkt räta på ryggen mellan datorsittningarna, men det är ju inte precis räta på ryggen man gör i en trädgård så nu vet jag inte vilken verkan det här får.
Hur som helst. Grannen kom sättande och hade gjort ett fynd.
Ett färg-fynd.
Som jag förmodligen ville fotografera?
Så klart!
Det är brunt och lila och rosa.
En snigel, en potatis och hennes hand.
Och så bakgrunden då, det gör stor skillnad om man väljer stensättning och barjord eller höstgrenar och himmel.

Karpen.

En dag hade pappa fiskat en karp.
Den såg ut som fisken i sagan, ni vet den där som lovar en tre önskningar om man bara släpper i den igen.
Man kan till exempel bli lovad ett barn, eller en fantastisk skatt.
Pappa har redan barn, två stycken och dessutom barnbarn. Någon skatt behöver han inte heller så han stekte karpen och bjöd sina vänner på middag.
Jag fick benen.

Färg.

Idag har jag målat ett träd som sträcker sig över både fram och baksidan.
Det är grönt och frodigt, men har inga blad och lite här och var lyser lite nästan osynligt rött.
Så att andra röda färger sedan ska ha något att hålla sig i.
Bilden här föreställer ju inte trädet, utan blandlapparna som blev så fina när de torkat. Det kanske inte syns men de där röda och blå klutarna i ena änden blev en väldigt bra grön. För det här är en osynliga röda, den som är bortblandad.
Den tunna längs kanten behövde jag inte prova för den känner jag.

Sen målade jag en sandig strand utan snäckor. På baksidan fick vattnet slå in, fast bara lite och utan alltför vilda vågor.
Det gröna vid sidan av är ett gammalt träd som blev fel.