Jag tänker på skolbesök.Nästan hela tiden faktiskt, på vad jag ska säga och hur jag ska säga det och i vilken ordning.
Och på om huruvida det jag tänker säga passar på författarbesök eller inte. Förra året var det någon/några lärare som inte riktigt förstod på vilket sätt skrivandet och samlandet hör ihop...
I år tänkte jag göra koltrast-tema.
För det har varit så mycket koltrast hela vintern och det känns som om det nog tänker fortsätta vara koltrast ett tag framöver. Själva besöken är strax innan påsk - då sjunger nog koltrasten också. Då är det koltrastvår.
Hela arbetsrummet är täckt av ett jämnt lager koltrastsaker. Foton, teckningar, samlarbilder, fjädrar. Någonstans finns ett ägg men jag kan inte hitta det, som tur är har jag det på kort. I en cigarrask ligger ett kranium.
Allt det här betyder att det kommer att handla mest om fakta. För att verkligen veta vad man skriver och ritar om måste man noga undersöka och titta. En hel, levande koltrast är så väldigt mycket, på bilden ryms bara det viktigaste.
Svarta streck på vit botten, d
et är inte alls det samma som en varm och spolformad fågel med förvånansvärt mjuk fjäderdräkt.Och sången - hur ritar man den?
Det vet jag inte.
Den får jag ta med på fil.
2 kommentarer:
Hej Jessika!
Jättefina bilder!
Jag tänkte bara spontant på fåglarna som du hittade under träden.
Ta med en av de bilderna, vetja! Det kommer garanterat fascinera barnen - det som är på riktigt brukar fånga de mest svårfångade barn!
Japp!
Jag ska ha med dem - i någon form.
Barnen brukar vara oerhört facinerade över döden, och det är ganska lagom att prata om den när det handlar om vilda djur.
Lätt att gråta och inte så tungt, och så kan man SE det vackra i livet som börjar och slutar och börjar om och slutar och fortsätter och börjar en gång till så där.
För säkerhets skull brukar jag varna de vuxna, vuxna är så klena...
Skicka en kommentar