Och på språk, på det man vill säga.
Om man skriver, då är det ord. De ska vara sanna och på något vis rätt och det finns mycket att ta hänsyn till. Svenska språket har sina begränsningar och även om jag gärna töjer dem så finns de där, att förhålla sig till.
Och om det ska var någon idé att just jag skriver måste jag använda mina egna ord, mitt språk sådant som det är. Annars blir det lite meningslöst, faktiskt.
Dessutom har varje text sitt eget språk. Personer som jag hittar på, händelser som jag väljer och ändå fungerar det inte med vilka ord som helst bara för att jag tycker att det verkar bra. Det måste vara precis de rätta.
Vissa ord känns fula, fast de inte alls är det och kanske säger de helt rätt sak. Men jag måste leta efter ersättningsord i alla fall, bara för att kombinationen av konsonanter inte ser bra ut. Helt subjektivt då alltså.
En annan gång märkte jag att jag konsekvent undvek ord som innehöll både t och r. Men det var en annan gång. Vad jag undviker nu vet jag inte än.
Och bildens bofink är från i fjol. Den hade flugit i rutan och var lite yr, men den kom sig.
Årets bofinkar har just kommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar