torsdag 4 mars 2010
Jag vet inte om jag ska berätta vad jag har gjort de senaste dagarna.
Ni behöver ju inte läsa om ni inte vill?
Tidigare i vintras hände en sorglig sak vid äppelträdet ute vid busshållplatsen. En massa koltrastar bara dog. Kanske frös de ihjäl? Kanske åt de jästa äpplen, blev fulla och somnade i en snödriva?
Under några dagar när det var som kallast hittade vi en eller flera koltrastar varje gång vi gick till bussen. Fem av dem la jag i frysen. Där låg redan två visade det sig.
Och nu. Nu har jag skinnlagt dem. Tinat dem sakta, tittat på dem noga, noga och känt på den mjuka fjäderdräkten. Skurit försiktigt och frilagt skinnet utan att göra för många hål, hällt i salt för konservering och sedan fylld dem med en papperskropp. Vikt skinnflikarna försiktigt runt pappret, borstat dunen och fjädrarna rätt, lagt de små tomma benen där de ska vara och slätat till vingarna.
Det var inte särskilt lätt.
Men nu ligger sex koltrastar och torkar i pannrummet, det ser ut som om de sover. fast de ligger nog inte ner när de sover, koltrastarna?
Egentligen ser det nog mest ut som om de har dött.
Konstigt nog är det väldigt vackert.
En annan vacker sak är minnet i handen av ryggens fjäderdräkt.
Märkligt.
Jag har nog alltid drömt om att vara konservator tror jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj! Vackert, sorgligt och lite, lite läskigt!
Ja, livets gång.
Skicka en kommentar