En svår sak med det här jobbet är att man hela tiden blir bedömd.
Man gör så gott man kan, ja faktiskt. Sen blir man granskad utifrån det, och bedömd för lätt...
Eller ändå värre, INTE betygsatt. Att allt bara är tyst, som om man inte alls gjorde något alldeles nyss.
Man ska visst inte blanda samman person och verk (eller vad man nu ska kalla det, värk kanske?) men hur gör man då?
Hålla distansen, hålla ångan, hålla andan. Hålla huvudet högt?
Men jag har några knep. Det kan till exempel hjälpa med en liten slinga blommande djungel alldeles vid taket. Ja, det v
ar bra...Och svanen som ett hjärta i det svarta vattnet. Känns bra det med, ja.
Och om det ändå inte räcker så sjöng koltrasten säkert fyra toner för mig i morse när jag skottade snö i trappan. Tjockt med snö och mera på väg, nariga händer och så de där små tonerna från någonstans ovanför rodendedronen.
Då är ingenting svårt på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar