Nu är det badsäsong, äntligen.
Vattnet är mjukt och luktar gott, godare än jag minns faktiskt och då minns jag ändå en alldeles underbar doft.
Vass luktar det, och färskt trä. Och brygga och aborre, levande aborre.
Det är ganska varmt också, 20 grader minst.
Och fullt av glada grannbarn.
Men då är det så här, att även om vattnet är varmt och även om man är till exempel tio år ungefär så blir man ganska kall efter timmar av badande.
Genomblöta, vitblå och alldeles gåshudade står de på bryggan i en pöl vatten. Underkäken hålls krampaktigt still när de förklarar för föräldrarna att de "inte fryser alls"...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hm, ja det där känner jag igen. Min treåring vägrade gå upp sist trots att hon skakade :)
Skicka en kommentar