Att man rycks hän, ryck med och precis det händer hela tiden.
Man går på en äng. Det kändes så viktigt att gå dit, en av de saker som verkligen MÅSTE hinnas med idag och det tar ju inte så lång tid heller. Väl framme vadar man till låren i smörblommor. Det finns låga smörblommor också, av en annan art, och teveronika och väldigt hög ängssyra, den är vacker på ett sådant ostyrigt sätt ängssyran.
Verkligen något att ryckas hän av.
Min äng lutar väldigt mycket och då kan man gå under blommorna.
Man står under lupinerna, de är lila, och kråkvickern som också är lila. Innan den slår ut ser knoppen ut som en liten ryggrad.
Det finns vitklöver med obegripligt långa stänglar och kärringtand, gökärten har satt frö redan och alla träd har löv. Allt är hänryckt, medryckt och tillsammans rusar vi in i sommaren, blommorna och jag.
Och i trädgården blommar redan åtta olika rosor. De tidigaste fäller redan sina kronblad.
Det är den tionde juni.
På bilden syns daggrosen tappade kronblad på den vita klematisen stora friska årsskott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar