Bildning

Jag har just haft några dagars semester vid havet med en systerdotter.
Man ska alltid ha barn med sig vid havet, allting blir så mycket roligare då. Lättare att se, roligare att visa, godare picknick. Helt enkelt väldigt meningsfullt faktiskt, och så hittade vi blåbär också...
En dag var vi på ett ställe som vi kallar Brittaviken eftersom farmors lillasyster Britta en gång var med dit. Det är en barnvänlig och sandig strand längst ut mot ytterhavet men eftersom det var så mycket brännmaneter var det svårt att bada.
Vi fiskade krabbor istället.
Och klättrade i berg.
Och tittade på fjärilar (macaonfjärilar nämligen, många, många)
Och samlade snäckor som hon sorterade i snygga rader.
När vi gick över berget hittade vi solblekta musselskal. Ett av dem var fullt av små borrhål. Kan det ha varit en liten borrsvamp som borrat? Eller en havsborstmask kanske?
Systerdottern kom då att tänka på amerikanska loppor. De borrar sig in i fötterna så att man tappar sina tår. (hu!)
Och sen sa hon, "precis som i visan!"
Och började recitera samtidigt som hon klättrade vidare i berget:
pelle plutt, plutt, plutt
tog ett skutt, skutt, skutt
över ån, ån, ån
tappa tån, tån, tån
in i kammarn efter hammarn spika fast den lilla tån igen!
Och nu tänker jag på vad jag läste tidigare i somras om bildning. Att det är inte att kunna en massa saker, utan att kunna koppla ihop det man vet och kan på nya spännande sätt.
DET kan min systerdotter!
Lycko mig som får semestra med henne!