Regnbågslandet

Häromdagen var det regnbågslandet här.

Jättemycket regn som sprutade ur hängrännorna och vit himmel, gråvit sjö, vit luft och sedan plötsligt slog solen igenom och allt började blänka. Vitt fortfarande, fast på ett annat sätt.
Och det blev en enorm regnbåge över sjön. Från min trappa kunde jag se båda ändarna, eller i alla fall så mycket så att jag kunde gissa var den gick ner.
Där regnbågen slutar finns en skatt. Mem vilken ända är början och vilken är slut?
Ena ändan var på Svalörtestället. Det heter så för att där växte så mycket svalört när pappa var liten. Nu är det mest styvmorsvioler och slån. Det kanske är skatter? Där finns hästar också och en bäck, björnbärssnår som kusinbarnet rev sig på förra vintern och en liten sommarbod vars bryggan man kan fika på när isen ligger. En gång hittade mamma en död hare på ängen.
Andra änden gick ner borta vid roddklubben, längs berget tror jag, där det finns en brygga att gå på. Där växer det blåbär längs med en stig som lutar så mycket att man inte behöver böja sig när man plockar. Och hallon. Och blodrot - DET är en vacker blomma. I huset intill bor en kvinna som lät mig plocka ganska mycket bigaråer förra sommaren.
Så då är det sant det där med skatten.

Förresten hittade jag en skatt i trädgården igår.
Den urgröpta fröställningen av en stor och rufsig vallmo nämligen. Det var mycket unga gråsuggor i den när jag fann den, men de sprang iväg medan jag hämtade kameran.