Ostronskal

Jag får presenter.
Eftersom jag samlar på saker är det lätt för somliga att hitta presenter till mig. Ibland tror jag att jag sköter pappas samlande också, egentligen, men det är okej.
Nu har han varit vid havet.
När det var vinter (alldeles nyss, fast det känns länge sedan) var det så jättemycket is också i havet, is som drog och slet med vind och vågor längs kusterna och då skrapades nästan alla ostronen av. För de växer på grunda vatten nämligen, nu ligger det döda ostron på klipporna.
Säger pappa, själv har jag inte sett det.
Och då samlade han några riktigt fina åt mig. Som små askar, för de passar ju så fint ihop två och två. Och så fyllde han dem med fina saker.
Videkissar i det ena.
Döda humlor i det andra.
Nu ligger de på mitt skrivbord i en fin låda. Nästa år ska jag göra en utställning med mina samlingar och då ska ostronen få vara med!