Igår

Jag har fågelmatan vid sovrumsfönstret, det har jag redan berättat.
Och jag kan inte se någon anledning att sluta mata dem bara för att det inte längre är vinter, tvärtom.
Efter ett uppehåll på några veckor är de nu jättehungriga, mina fågelvänner.
Det är en stor flock grönsiskor som kommer varje dag, och pilfinkarna som varit borta hela vintern. Sen kommer fem-sex grönfinkar också, några blåmesar, talgoxar, ringduvor och såklart nötväckan som piper hela tiden och fyller näbben med frön innan den flyger upp i eken. Kanske bor den där?
Häromdagen stod jag länge med kameran för att få en bild av den feta ringduvan när den vadar fram till magen genom blommande nunneört, men den gjorde inte om det fast jag väntade.
Däremot kom sparvhöken eller duvhöken eller vem det nu var och skrämde duvorna. En av dem flög skrikande rakt in i fönstret - där jag stod bara någon meter ifrån! Läskigt! Och fort gick det! Och det såg faktiskt ut som något från en Disneyfilm...
Duvan klarade sig.
Men igår, en lite mindre duns.
En grönsiska var det och jag sprang såklart ut med kameran och lyfte upp den, den verkade skadad.
Och den var så liten. Så varm och den blinkade med sitt lilla, blanka svarta öga.
När man möter ett fågelöga och det blinkar lite, det är fint.
Ja. Och sen, direkt från ryggläge med hopknipna fötter, bara flög den iväg!
Och var borta!
Handen kommer ihåg.