Därifrån kommer nästan alla mina fynd, pappa hittar dem och ger dem till mig.
Rätt många av berättelserna kommer därifrån också.
Det är en bra plats.
Pappa bor på sommarlandet ungefär halva året. Hela sommaren och hela julen och sen en massa dagar och veckor där emellan, han hör hemma i skogen och det gör nog jag också.
Sommarlandet är en skogsfastighet. Skogen som hör till huset är ett virkesförråd, men också en trädgård. Och då menar jag inte en tam trädgård med krattade gräsmattor utan vitklöver utan en trädgård som är ett uttryck för någon.
Någon som försiktigt flyttar på pinnar och lägger ut valda stenar så att det blir fint.
Någon som väljer vilka träd som får bli stora och vilka som ska bort och någon som sprider ut frön lite här och var, som hemligheter.
I den här skogen har till exempel någon (pappa) lagt små mössor av mossa på de höga stubbarna längs stigen. Så att de måste vara där, stubbarna. Så att det ser ut som om de stått där mycket längre, fast träden de hört till fälldes i vintras.
Så att tiden blir liksom längre.
Här och var finns mer regelrätta installationer också.
Handsträdet till exempel.
Fast egentligen är det en hel dunge, med gamla arbetshandskar uppträdda på smågrenarna.
Det är faktiskt mycket vackert.
1 kommentar:
åh, vad det låter fint! Med mosstubbarna. Och handskarna.
Skicka en kommentar