Och alla dagar.
Det är inte samma hela tiden.
Det är inte samma hela tiden.
Jag gick igår och tänkte ut vad jag skulle skriva men det är ju dagsrapporter det här, trots allt.
Och nu regnar det.
Ett välsignat och väldoftande regn att luta tankarna mot. Allt blir lugnt och grått, jag älskar grått. Sjön är inte längre blankblå utan ljust gråvit och matt, björkarna på udden lyser i underbara bruna nyanser. Fågelsången hörs starkare. Det kommer finkar.
Så ser det ut.
Fast igår var det kaffe ute, barfota och små gröna näsor på alla bladknoppar.
Och det här är en äppelkärna som legat för sig själv och grott i mitt frukostäpple härom dagen.
1 kommentar:
Dina ord, texter är så mysiga, det är som att gå där själv i regnet, se färgnyanserna och uppleva naturen genom dig. Jag längtar efter de gröna bladen, men tittar allt mer upp mot trädkronorna, följer grenarna med blicken och hur de knotigt stretar mot skyn. Snart kommer jag inte att se dem längre, inte förrän det åter blir höst. Idag har köksdörren stått på glänt hela dagen så att jag kan höra fåglarna när jag sitter och skriver. De har sjungit ivrigt och utan uppehåll. Kan man ha det bättre?
Skicka en kommentar