Koltrastar i snö

Jag väntade på bussen igår, länge och förgäves.
Under tiden började det snöa, igen. Nattens snö låg fortfarande kvar på vägarna och nu kom det mer, luften blev alldeles prickig.
Det var vit himmel, vita hagar utan hästar, vita skogsbryn och på äppelträdets grenar låg snö. Varje äpple pryddes av en liten driva.
I trädet satt två koltrastar och en björktrast, björktrasten bestämde. Om någon av de andra kom för nära jagades de genast bort. Den var lite större också, och snyggt mångfärgad sådär som de är. När den åt av äpplen sträckte den ut sig och blev enorm bredvid de små kurande koltrastarna.
Förut, för några dagar sedan, innan det kom så mycket snö, då satt det inga trastar alls i träden. Som att äpplena inte var goda då innan de frusit.
Fast nu tror jag inte att det är så.
Nu tror jag att äpplena är ganska dålig mat, bara vatten och socker och dessutom iskalla. Som att äta glass på vinterutflykten, det vill man ju inte.
Men de har inte så mycket att välja på.
Och så tänker jag på hur det var i januari. När det var 12-15 minusgrader och koltrastarna satt hela dagarna och åt på de säkert jästa äpplena. Och sen hittade vi flera av dem ihjälfrusna under trädet, det luktade äpple om dem då.
Nu har jag precis lagt ut solrosfrön, talgbollar, linfrön och rumsvarma äpplen i trädgården så att i alla fall de sju-åtta stycken som hålls här kan äta sig varma.