Tid

Idag har jag tid.
Tid till att ta hand om sådant som har blivit liggande.
Till exempel två blåmesar, en näbbmus och en morkulla. De låg i frysen tillsammans med en ganska stor del av min fjädersamling. Fjädrarna hade det gått ohyra i för ganska länge sedan, det var därför jag lagt dem i frysen.
Nu är de tvättade och kammade men kanske är de för ätna i alla fall. Kanske slänger jag dem i morgon.
Näbbmusen har jag stoppat upp. Då tänkte jag på när jag var kanske nio år eller så och tillsammans med min kusin brukade sno möss och näbbmöss från deras katt. För att sedan skinnlägga dem och spänna upp små fällar som vi torkade och sparade.
Ja, fast sen kom de ju bort i alla fall.
Näbbmusens skinn är så lent.
Nosspetsen är blank som en knappnål av glas, morrhåren sitter i en vildvuxen ring runt hela den utdragna nosen och öronen syns nästan inte så små är de. Det lilla djuret hade sina tassar samlade över bröstet. Kroppen hade liksom sjunkit ihop, svansen var stel. Så fin, jag vill blåsa på den så den började leva igen men det gick ju inte.
Nu är den död och tom med den lena ryggen uppåt. Jag ska låta den ligga i en ask sedan, med torra löv tror jag eller lönnäsor. Det blir begravning.
Blåmesen får en annan ask, den ena. Den andra gick sönder.
Och morkullan sparade jag bara vingarna av, och fjädrarna. Brunrandiga småfjädrar, svarta fläckar mot siennaröd botten, grå ben med små stänk av ljussvart. Vingar som choklad.
Jag ser nu att jag hade en morkullevinge redan innan. En hittad, från Nötåsberget, men förut visste jag inte vad det var.