Idag är det kallt.
Termometern visar minus 9,1, det sjunger i isen och solen stiger som en blodapelsin över Härryda.
Den tunna grenarna i björken utanför fönstret hänger helt stilla så det blåser inte i alla fall.
Då packar jag mina fjädrar, vingar och dun i lådor och ställer dem på trappan.
Där får de stå ett dygn eller så, för att eventuell ohyra ska dö.
Nu ska jag elda och jobba och mata fåglarna.
Hur glad jag än är för mina fjädrar och vingar så tycker jag ändå att samlingen av flygande småfåglar utanför sovrumsfönstret är allra, allra finast.
Särskilt grönsiskorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som en blodapelsin - härlig metafor! :D
Passar bra till frukost!
Skicka en kommentar