Måla björkar.

Nu har jag ägnat en stor del av vintern och för den delen även hösten åt att måla träd.

Det började med ganska mycket grönska, kanske för att det fortfarande var grönt ute, och sen blev det bara brunare och brunare alltihop.

Grått nästan, som upplöst.

Den här vintern har träden varit så spännande. Det blir så för att man ställer in ögonen och just nu gillar jag bäst stammarna och biten i mitten av trädet. Att jag ser grenarna men oftast inte toppen och bara lite mark ibland.

Marken är oftast ganska gyttjig.

Slyskog och risig skog och dimmig skog när det regnar och glasögonen immar igen, det är mitt vackraste i år.

På ett ställe där jag brukar gå finns en blöt men liksom ren björkskog. I ögonhöjd är det bara stammar och stammar, lager på lager hela vägen bort och där bortanför är det bergväggar eller vatten.

Ingen himmel.

Och då har jag gått hem för att måla björkar, det ska bli så fint. Jag har dem på ögats insida och tar sats över hela pappret och sen blir det - aspar? Eller granar? Eller mera slyskog, småfåglar, vad som helst men aldrig björkar, äppelträd till och med.

Tills häromdagen.

Då blev det björkar och dessutom var det vårbjörkar ser jag nu.

Hur gick det till?