Jag var på stadsbiblan med BarnBoksNätet och klockan två var det dags för invigningscermoni på Götaplatsen så då gick jag ut, tillsammans med alla andra.
I snöstormen.
Eller inte storm kanske, men virvel och yra, snö i nacken och i håret, snö på kläderna så alla färger blev samma och ingen, ett väldigt ljust mörker som det var skönt att vistas i.
Medan snön svirvlande runt alltihop spelade barnen musik. Först trummor, tre grupper av trumspelare som liksom bollade ljudet mellan sig och därtill ackompanjerades av diktläsning. Sen mässingsblås och fanfar, trots snön lyste mässingen som guld. Och sen tal och körsång.
Talaren var fenomenal!
Och jag som är så gråtmild hade ansiktet vått av tårar hela tiden, men det syntes inte för det kom snö också och rann längs kinderna.
Ja.
Och jag hade glömt kameran men känslan glömmer jag inte och nu har jag försökt måla den.
Eller en del av den i alla fall.
Mässingen och ljudet och körsången och talaren får ni tänka er, liksom kylan och doften av varm choklad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar