Nu har jag byggt i tre dagar och sedan tagit helg.
Någon gång måste det vara helg också, faktiskt.
Det är jätteroligt att bygga, eller att sitta och titta som väl är det jag mest gör. Jag tänker och funderar och flyttar sakerna lite grand i sidled.
Fast först ägnade jag två dagar åt att ställa montrarna på rätt ställe - hoppas jag - och sedan på försök sortera sakerna i drivor bredvid dem. För överblicken.
Det är helt obegripligt det här, hur arbetet egentligen går till. Att det är så NOGA, att det faktiskt inte alls går att slarva till och lägga sakerna lite hur som helst även om det blir vackert då med. Hur jag än gör med de här sakerna blir det vackert, det är en svår sak.
Det ska inte bli vackert.
Eller, jo det ska det. Men det måste vara något mer också, någonting större än vackert och jag vet ju inte säkert vad det är förrän jag ser det. Och känner igen det. Och vet att NU blev det rätt.
Jag var in i det sista rädd att inte kunna fylla rummet, som är väldigt stort. Det ekar i det, varje rörelse sätter luften i dallring - jag vet för jag har hängt löv i fönstren och de trasslar sig om jag rör mig för fort. Jag måste nog glesa dem lite.
Och ljuset är fantastiskt. Det smyger sig in på januarivis och får allting att lysa.
I alla fall, det verkar som om mina saker räcker till. Det är bara så alldeles obegripligt att alltihop rymdes i vårt vardagsrum förut? HUR gick det till?
För det är fortfarande ganska fullt här hemma...
Bilderna nedan föreställer rummet dag 1, när jag bara precis börjat packa upp och sedan dag 3 när i alla fall montrarna hamnat på rätt ställe.
Arbetsbordet är precis i mitt älsklingsformat, ett sådant skulle man ha hemma...
lördag 22 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad spännande!
Annika
Skicka en kommentar