Och vidare.

Ja, vi blev ju färdiga, Caroline och jag.
Nu ska jag ha semester är tanken men det har man ju hört förr.
För vi har naturligtvis redan börjat på något nytt. Mitt i allt annat som händer pågår ett mail och sms-samtal om personer, miljö och händelser. Skurkar funderar vi på också, problem och lösningar. Syskon och föräldrar, land och vatten.
Vi får se vad det blir. För fast man TROR att man vet vad man letar efter så kan man inte vara säker förrän man hittat det. Och vi är två som letar, det gäller att hitta ungefär samma sak. Och känna igen det som ett fynd att bli inspirerad av.
Hur som helst har jag packat ner papper, penslar och färg för att ge mig ut och leta.
Det ska bli roligt, roligt, roligt!

Och det här är fönstret på finfina Bokskåpet. Det har vi tejpat igen. Där bakom har vi utställning med alla smådelarna till tre av Ina-bokens uppslag. Gå dit och titta!

Färdig.

Sådana här presenter får jag av barn jag känner, väldigt fint.
Då blir jag såklart glad!
En annan sak som jag blir glad av är att vara FÄRDIG med något. Det händer rätt sällan.
Med färdig menar jag inte utled utan klar, som att det som skulle göras är gjort och blev bra så att jag kan lägag det i en fin skrythög och gå vidare. Härligt!
Nu är det ju fina Ina-boken som är färdig. I morgon ska vi ha bokrelease på Bokskåpet, Caroline och jag och eftersom de har en utställninsgvägg i den bokhandeln ska vi bygga och göra fint idag.
Utställningen kommer att handla om bildernas alla delar och tro mig, det är många. Caroline tror att tre bilder får plats men jag gissar att vi bara får plats med en...
Hur som helst, vad det än blir så finns det att titta på månaden ut!
Gör gärna det!

Törnskata.

Det har inte regnat mycket på familjens sommarland i år.
Nästan inget alls faktiskt, fram till härom dagen för då kom det visst en skur.
Och pappa har som vanligt varit där nästan hela tiden. Om han ska någonstans så cyklar han, långsamt och uppmärksamt. Han tittar i diket men kanske tänker han inte alltid på vad han ser?
För på väg hem från Lagan en annan dag låg det plötsligt en törnskata i diket. Eller plötsligt och plötsligt, den hade legat där på väg TILL Lagan också. Och länge innan dess, det kunde man se för den var helt och hållet torr, som balsamerad istället för multnad.
Vacker som bara den.
Och DÅ kom pappa ihåg att jo, men den hade han sett förut? Flera gånger, fast liksom bara i getögat, utan att på riktigt se den och stanna till.
Mycket olikt honom faktiskt.

Ja, och sen fick jag den. Allt som är fint ger han till mig. Den kom i en chokladask, Anton Berg.

Tidsresa.

Jo, jag hade ju ett litet sommarjobb.
Som blomsterguide i Dolomiterna, sämre kan man ha det.
Ja, och då var det en tidsresa, på riktigt faktiskt att vi rörde oss genom tiden.
På morgonen nere i dalen, där var det julimorgon klockan sju och jag gick till bageriet för att köpa matsäckssmörgås. Med huvtröja för att det var morgon fast det blev snabbt för varmt.
Dalen och dalen förresten, den låg på 1390 meter över havet...
Sen åt vi frukost och sen tog vi en lift upp på något berg, till exempel upp till 2100 meter. Och då blev det som juni, med bara små, små knoppar på krolliljorna och en frisk blomning överallt, morgondis.
Vid 2274 meter lyste marken rosa av majvivor och gentianan som nyss gått i frö blommade överallt. Där gick vi bland smörbollar och fjällsippor och så helt utan förvarning svängde vi runt ett hörn och så var det vår!
Inget grönt i gräset!
Nästan lite snö!
Och massor, massor av lilla ljuvliga seldonella, jag blev så glad!
Uppe på 2480 meter blommade krokus och tussilago, marken var brunt nytinad och i sänkorna låg det snö.
En tidsresa, jag sa ju det!

Sommarjobb!

Jag fick ett sommarjobb.
Två veckor bara, men intensiva två veckor och en massa planering innan så det känns som mycket mer.
Jobbet var i Dolomiterna.
Det är alper det, Italienska alper. Vi vandrade och det var jag som var guiden. Blomguiden.
Jag gick med de som ville se på blommor och veta deras namn och hinna fotografera och tänka efter och liksom gå lite långsammare men ändå hela dagen och ganska långt.
Det passade väldigt bra för om det är något jag faktiskt är rätt bra på så är det att gå långsamt och få syn på saker. De växterna jag inte kunde namnen på fick jag ju lära mig och det var också praktiskt för jag tycker om att lära mig nya växter.
Ett sådant här sommarjobb kan jag tänka mig nästa år igen.
Men NU MÅSTE jag försöka få till det där med att skriva och rita också, för det är ju det som är huvudsaken.

Rödkämpar. Små men fina och väldigt, väldigt vanliga.

Alpklöver. Den är nog vackrast tror jag, ja det är den.

Alpvallmo. Med sol.

Fjällsippan. Som inte är en ört utan ett ris. Som en liten buske. En väldigt liten buske alltså.

Nysrot. Den har jag i trädgården hemma också.

En dag varje vecka var det utfärd till Gardasjön. 

...semester...

Det verkar som att jag har tagit ledigt från att uppdatera här.
Kanske är det lika bra att utlysa semester.
Inte för att det direkt är semester, inte alla dagar i alla fall. Egentligen händer det hela tiden saker värda att berätta men jag vill liksom inte.
Vill hellre vara ute.
Vill hellre allt annat än sitta mer än nödvändigt vid datorn.
Så då får det bli så. Sommaruppehåll.

Och på bilden är det fjädrar från en nötskrika som kusinbarnen hittade på gräsmattan.
Vi satte dem i guld, för det blir ju snyggast.

Boktips. Obs, reklam.

Jag sitter på trappan och läser i en bok jag lånat på biblan.
Blommornas värld av Ulf Svedberg
"Blombok för fåkunniga" kallar författaren den. Kanske är jag inte just fåkunnig när det kommer till botanik, även om jag långt ifrån är specialkunnig heller. Enligt baksidestexten ska den här boken inte lära mig något nytt men av någon anledning valde jag den i alla fall.
Vilken tur!
För baksidestexten har fel! Jag lär mig massor! Små, enkla saker som vad som går att äta, eller vad man kanske trodde förr gick att äta. Vad som ansågs bota eländiga åkommor som mjältsjuka och hypokondri - det verkar fungera bäst med väldigt bäska saker. Och sådana där enkla sammanhang som vad som växer var, vilka växter som är nästan som vänner med varandra, var det är extra roligt att leta växter osv. Allt möjligt som sällan står i vanliga floror hur bar dessa än är.
Så nu läser jag små snuttar om åkertistel, blåklocka, gran, brännässla och andra ytterst bekanta växter och det är jättekul!
Det står en sann sak på baksidan också. Så här;
"Boken kommer att göra dig nyfiken och skänker dig en smula botanisk allmänbildning".
Funkar på mig i alla fall.

Boken är från 1994 så den lär inte finnas att köpa. Och det exemplaret de hade på Mölndals Stadsbibliotek har jag lånat så ni får leta någon annanstans.