Jag håller på och förbereder mig inför en serie skolbesök.
Det är i samband med utställningen (allt är i samband med utställningen just nu) och jag tänker koncentrera mig på samlingar och samlandet som idé. Vad det är att samla, hur en samling kan se ut och vad man får eller inte får samla på. Om det kanske beror på situationen?
Då går jag runt och tittar på olika samlingar som jag kan komma på.
Förra veckan var jag till exempel på Naturhistoriska.
Igår var jag i Trädgårdsföreningen, på Konstmuseet och på Hasselblad center.
I växthuset på trädgårdsföreningen är det snödroppsutställning.
Hannu Sarenström visar snödroppar.
Ja, faktiskt nästan bara snödroppar även om det var lite snöklockor, vintergäck och julrosor också. Allt gick i vintrigt ljusa färger utom hälften av julrosorna som var mörkt svartröda - kanske var de vinternatten?
Blommorna var planterade på höga bänkar så att man såg liksom rakt in i drivorna av bruna löv och nerfallna grenar. Och så ett hav av snödroppar i det.
Det är en samling.
Den har allt en riktig samling ska ha, att den liksom är komplett även om det aldrig riktigt går att nå. Men det fanns många olika arter som bara den insatte ser skillnad på, för en vanlig dödlig är det snödroppar rätt och slätt. Och mellan blommorna syntes Hannus fantastiska stendjur och märkliga urnor - sådant han alltid har med. Samlingar, eller hur?
I rummen intill syntes en annan samling. För där stod ömtåliga uteväxter på vinterförvaring, prydligt sorterade och uppställda på trätrallar, samlade. I pallkragar väntade rad efter rad efter rad av taklök på våren.
Underbart!
I Palmhuset blommade kamelian, röda glasblommor i en samling av stora små träd helt värdiga en riktig skog.
Och utomhus sedan, när vi såg drivorna med bruna löv under de höga parkträden, fast utan snödroppar då. Under löven väntar våren.
På Konstmuseet gick vi igenom alla samlingarna. Vi gick högre och högre upp i huset och allt längre bak i tiden, knädjupt med oljefärg och landskap, ansikten. Ögon som fortsätter att titta klarögt ut ur tavlan och de här samlingarna är ju ganska oproblematiska tror jag. De bara finns och de är våran allas tillsammans.
Utom snödropparna då som är Hannus, men han visar ju dem för oss.
Och det är bra.
onsdag 2 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Konstigt! I onsdags var jag på nästan exakt samma runda – fast jag la till din utställning sist. Ville kolla en gång till, i lugn och ro. (mina bilder på min blog … :)
Skicka en kommentar