Brunt

Nu kom solen fram och allt lyser.

I fågelmatan under rosenbusken är marken täckt av tappade solrosfrön och tomma skal. Det är ett tjockt, tjockt lager och jag kan inte bestämma mig för om det är bra blivande kompost eller skräp som ska bort.
Hur som helst är det mesta fastfruset och förresten finns det saker kvar att äta och fåglar som är hungriga så jag behöver inget gör.
Brun jord, bruna rosenstammar, ljust gråbrunt trädäck som sakta torkar i vårsolen, smältande snö med bruna spår av solrosfrön, havregryn och vissnade stjälkar av höstanemoner. gråbruna solrosfrön, en brun koltrasthona, två pilfinkar som inte vill vara med på bild.
Brunt så det lyser om det.
Fler bruna saker; Igår, med barnen i Botan, hittade vi någon som var uppäten. En fågel var det och det var ett djur som ätit, kanske en räv. Man ser att det är ett djur för då är fjädrarna avbitna. Rovfåglar rycker loss dem istället.
Fjädrarna låg i en liten driva på den smältande snön och de var bruna.
Först tänkte jag hoppfullt att det var en uggla för om jag tittade med mina mest fikna ögon såg de lite, lite ludna ut? Men sen kände jag igen dunen. Och pappa kände också igen dunen, när jag visade dem för honom. Sådana hittar man där man matar änder.
Så det var nog en gräsandshona.
Det är också fint.
Undrar vad vi ska hitta idag?