Peraisi, coreasea, tulae, citrina, biflora, subpeltata, den flikiga och den som när allt kommer omkring inte är racemosa.
Jättekorta klipper vi dem, alla utom peraisi för just den växer så långsamt.
Sen ska de få ny jord och sen växer de upp igen. När vårljuset kommer är det dags att klippa dem en gång till.
Fast först samlade jag in alla klängena. Passiflora är ett stort släkte och alla klättrar och klänger med långa fina revor. Eller alla jag känner till i alla fall. Någonstans växer det säkert små hemliga passifloraarter som inte klättrar alls utan bara sticker upp kanske, eller är träd eller på något annat sätt utan klängen.
Dem vet jag inget om.
I alla fall samlade jag i klängena i en ask. De är som små nudlar av olika sädeslag, japanska specialsorter som man kan köpa i de asiatiska affären vid Brunnsparken men det har jag aldrig gjort.
Så jag vet inte hur de smakar.
Klängena smakar sött.
Man blir lite kladdig om händerna när man tar på dem, för hela växten utsöndrar något sött och klibbigt. Det är väl inte nektar, men nästan. Lövverket luktar gott också även om den inte är starkt.
Lukten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar