Det gick nog bra till slut tror jag. Jag gjorde ett litet bo åt henne där hon satt hela natten och vilade sig. Där fanns ett värmeljus för att hon inte skulle frysa och lite frön om hon blev hungrig, och så ett par vantar att sitta på och tak och väggar av ylletröja och snöskyffel.
I morse hade hon bajsat lite på den ena vanten och sedan flugit iväg. Nu har hon suttit under fågelmatan och sett tufsig ut hela dagen, men hon lever och har ätit.
I alla fall levde hon vid fyrasnåret.
Risken att hon blivit sparvhöksmat eller kattmat efter det är ju ganska stor, men kanske vågar hon sig i i boet igen och kan vila en natt till?
Jag försöker låta bli att titta efter.
Men hon är inte den enda domherrehonan i vår fågelmata.
En av de andra flög omkring på ett mycket tuffare sätt hela dagen, inte yr alls utan jämn och fin i fjäderdräkten.
Och just när jag tittade på så stod hon en kort stund och ryttlade, med näbben snuddandes vid näbben på en grönfinkshona som sträckte sig efter henne från fröautomaten.
Kysstes de?
Det såg så ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar