Jag hade lagt den i ett kuvert så den syntes inte och jag glömde den.
En fin present var det, fjädrar från en sidensvans nämligen. Malins grannes katt hade tagit sidensvansen redan i vintras och när jag var där nu i fredags låg fjädrarna i en skål på verandan och väntade.
Hon hade sparat dem åt mig!
Att man kan bli glad!
Det är fjädrarna det. Det som ligger och glittrar i en glasskål är lite glimmer som jag hittade längs vägen häromdagen.
Tänk att det är sten, genomskinligt tunna skivor av sten.
Jag kunde lätt pilla isär skivorna med mina trubbiga fingrar och ändå är det sten.
Märkligt.
 |
| ...det kom en liten vind och blåste iväg med dunet... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar