Då vill han att jag ska ta hand om den numera väldigt tama kråkan.
Jag sa att du får väl cykla, så att kråkan kan följa med.
Men nej, pappa tog tåg och buss som vanligt.
Och jag sa att jag tänker INTE mata kråkan, särskilt inte med fiskrens men sen tittade den på mig med sina sorgsna ögon. Och la huvudet på sned och vinden svepte så fint i fjädermameluckerna, det är en helt oemotståndlig fågel faktiskt.
Jag kommer inte att ge honom fiskrens.
Men han fick lite hönökaka och några potatisar....
Som tack sitter han fint i sälgen medan vi äter frukost.
(man ska dock inte för ett ögonblick lämna sin tallrik)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar