En nästan-släkting, sådana kan man få på köpet ibland.
Om man har tur.
Vi hade inte träffats på länge och det var mitt fel. Sen fick jag höra häromdagen att hon var sjuk men när jag ville besöka henne så hann jag inte. För hon var så väldigt sjuk så hon dog.
Ja.
Så sorgligt kan det vara.
I skåpet bredvid soffan samlar min familj alla våra finaste saker och där hittade jag asken.
Inuti låg det snäckor, finsnäckor.
Och nu när jag går här och plockar inför nästa veckas skolbesök packar jag ner en av de snäckorna. En röd.
Jag brukar prata med barnen om hur man kan ladda sina fynd med berättelser och minnen.
Snäckan ur den fina asken är jätteladdad.
Nu ska den få åka till Lysekil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar