Jag räknar mina fåglar

Den här helgen är det dags att räkna vinterfåglar. Det går till så att man helt enkelt räknar fåglarna vid fågelbordet, fast då får man ju såklart ha något slags fågelbord också. Sen rapporterar man resultatet på www.sofnet.org.
Själv har jag fröautomater och talgbollar upphängda i en risig rosenbuske utanför sovrumsdörren. Dörren har ett jättefönster, så sen kan jag sitta bekvämt och se dem när de kommer, fåglarna.
Det är väldigt roligt!
Än så länge har det kommit 18 bergfinkar, 5 grönfinkar, 1 stenknäck, 3 talgoxar, 2 blåmesar, 2 nötväckor, 3 ringduvor, 1 rödhake och 1 koltrast. Jag VET att det inte är alla, för jag tittar ju på dem varje dag.
Men man kan fortsätta räkna ända till på måndag så de andra hinner nog fram.
På bilden syns fem av bergfinkarna. De har samma färg som katten...

Jaha.
Då försöker jag mig på det här då.
Mest för att kunna fylla i allteftersom det händer saker.
Annars sitter jag mest och jobbar, just nu hela tiden känns det som. Skriver och ritar och skriver och rotar och fikar och ja, joxar lite.
Här till exempel har jag ritat en liten snytbagge.
Söt och somrig...

Koltrastarna

Det hände en sorglig sak förra veckan. Eller egentligen, ganska många sorgliga saker, åtta tror jag.
Minst.
Vid busshållplatsen står ett äppelträd som ingen mer än pappa plockar i så det är fortfarande fullt av äpplen där. Frusna, bruna och ganska hackade äpplen och hela tiden sitter det ganska många björktrastar och ändå fler koltrastar i trädet och äter.
Det är ju bra, då får de mat.
Och det är roligare att vänta på bussen när man har sällskap...
Sen förra söndagen hittade sonen en död trast bredvid busskuren. Nästa dag fanns bara lite fjädrar kvar.
Och på fredagen hittade pappa fem döda trastar under trädet. En var ganska trasig, men fyra stycken tog han med hem. Till mig. En sorglig men vacker present. Och jag fotograferade dem ordentligt och la dem sedan i frysen. Sen när jag har tid ska jag försöka stoppa upp dem. (det låg redan två koltrastar, en blåmes och en näbbmus i frysen visade det sig)
Och på söndagen låg där en trast till i snön.
Och sedan ytterligare en på måndagen.
Nu tror vi att de kanske har frusit ihjäl? För när det är minus sju grader ute då är de frusna äpplena också minus sju grader. Det blir väldigt kallt i magen om man bara äter sådan äpplen...
Konstigt nog finns det fortfarande trastar i trädet, fast nu är det inte riktigt lika roligt att se dem. Ät något annat, vill jag säga till dem, men vad då?
Fast om de flyger hem till mig ska de får massor av frön och mycket godare äpplen, inte lika kalla, det lovar jag.