Isväder.

Om man bara sticker ut näsan genom dörren är det faktiskt rätt vidrigt.
Men om man klär på sig och verkligen går ut, då är det riktigt skönt märkte jag. Och kul.
Så här blev det:
Först klädde jag på mig jättemycket. Alltså yllefillingar, vindbyxor, halsduk och vinterkängor. Bland annat. Och sen när jag stod på trappan och drog på mig storvantarna kände jag i händerna en reflex som ville rätta till isdubbarna. Fast jag hade inga isdubbar, det är ju inte ens någon is. Faktiskt är det knappt en iskallt om det inte vore för vinden.
Men lite is finns det för längs stranden såg jag små, vackra isklumpar längst ner på varje vasstrå. De rörde sig med vinden och vattnet men nådde aldrig varandra hur de än sträckte sig. Vackert och bra att se. För de var liksom ensama tillsammans isklumparna och just det behövde jag för att nu strax sätta mig och skriva lite.
På ett annat ställe hade vattnet slagit upp på land med tusen droppar. Nu låg där som runda bollar av klar och vitfrostad is. Jag är inte säker på om jag sett just sådan is förut?
Ja, och sen när jag stod på blåsigaste bryggkanten såg jag en skarv utanför mig. Den balanserade på den övergivna dykbryggan ute i vattnet, på yttersta hörnet, rakt mot vinden. Skarven såg ut att ha så roligt!
Det blir ingen bild.

Nytt år, nya vingar...

Igår var det inlämning på kursen jag går.
Senast 18.00 skulle materialet vara inskickat - så långt man nu kommit. Examinationen är på torsdag och till dess får vi jobba vidare om vi vill.
Jag vill.
För det är roligt! I mappen jag skickade in var det en del luddiga skisser och nu tänker jag rita rent dem. I och för sig fortsätter de att vara just skisser ändå. Jag har bestämt att det är så. Ofärdigt tills det är helt klart, allt kan ändras, alla bilder göras om, alla färger bytas ut och hela historien bli annorlunda.
Nej, kanske inte det sista, men det gäller ju att få bilder och ord att berätta just det jag vill berätta.
Det är svårare än det låter.
Eller också låter det tillräckligt svårt?
Hur som helst, nu fick historiens jäntunge lite vingar hon också, till slut. Fast de måste nog växa lite innan de går att flyga med tror jag...