Anteckningar om sådant som händer eller har hänt

Som jag tänker på eller har sett, sådant som någon sa kanske? Eller om jag läste något. Och så lite rapporter om sådant som jag hittar eller får, till exempel av pappa...

lördag 29 januari 2011

101

När jag loggar in på bloggen för att skriva det här ser jag att det förra inlägget var nummer 100.
Det är väl något slags jubileum då kanske? Vet inte så noga, men lite jubel känns det som att få bygga utställning på det här viset. Det blir faktiskt väldigt fint!
Jag hade hoppats bli klar med själva bygget igår, för att sedan ta itu med texter och skyltar, puts och planering inför visningar, museilektioner osv. Men så blev det inte. Visserligen sitter jag hemma och skriver texter nu i helgen, men på måndag ska jag bygga igen.
Sätta fjädrar i rad.
Hänga löv i mitten.
Arrangera magnolia.
Här är i alla fall en bild av fågelväggen. Fåglarna är mest vinterfåglar och växterna är försommarväxter. Det  var meningen att det skulle bli mera vår men nu får man tänka sig den själv.
Våren ligger mellan vinter och försommar.
Och på den andra bilden syns andra-fåglar-montern under en driva fjädrar som väntar på att sättas upp. De ska sitta i rad längs med guldremsorna och vara skatter.


lördag 22 januari 2011

Utmattad

Nu har jag byggt i tre dagar och sedan tagit helg.
Någon gång måste det vara helg också, faktiskt.
Det är jätteroligt att bygga, eller att sitta och titta som väl är det jag mest gör. Jag tänker och funderar och flyttar sakerna lite grand i sidled.
Fast först ägnade jag två dagar åt att ställa montrarna på rätt ställe - hoppas jag - och sedan på försök sortera sakerna i drivor bredvid dem. För överblicken.
Det är helt obegripligt det här, hur arbetet egentligen går till. Att det är så NOGA, att det faktiskt inte alls går att slarva till och lägga sakerna lite hur som helst även om det blir vackert då med. Hur jag än gör med de här sakerna blir det vackert, det är en svår sak.
Det ska inte bli vackert.
Eller, jo det ska det. Men det måste vara något mer också, någonting större än vackert och jag vet ju inte säkert vad det är förrän jag ser det. Och känner igen det. Och vet att NU blev det rätt.
Jag var in i det sista rädd att inte kunna fylla rummet, som är väldigt stort. Det ekar i det, varje rörelse sätter luften i dallring - jag vet för jag har hängt löv i fönstren och de trasslar sig om jag rör mig för fort. Jag måste nog glesa dem lite.
Och ljuset är fantastiskt. Det smyger sig in på januarivis och får allting att lysa.
I alla fall, det verkar som om mina saker räcker till. Det är bara så alldeles obegripligt att alltihop rymdes i vårt vardagsrum förut? HUR gick det till?
För det är fortfarande ganska fullt här hemma...
Bilderna nedan föreställer rummet dag 1, när jag bara precis börjat packa upp och sedan dag 3 när i alla fall montrarna hamnat på rätt ställe.
Arbetsbordet är precis i mitt älsklingsformat, ett sådant skulle man ha hemma...

söndag 16 januari 2011

Fokusera

Det är skönt att koncentrera sig.
Och det är skönt att det regnar när jag gör det, det underlättar faktiskt.
Plötsligt gör jag något som liksom bara pågår och pågår och jag glömmer allt annat och vips är det kväll och om jag skulle ätit när jag var hungrig borde jag ha lagat middag för länge sedan.
Hela mitt arbetsrum är upp och ner , alla lådor är framme och öppnade. Det ligger saker som katten inte får ta på alla bord och står påsar med påbörjad packning överallt. Jag börjar om och börjar om, hittar och hittar inte.
Mitt arbetsrum är en del av vardagsrummet. Just nu hela vardagsrummet faktiskt och eftersom kaoset är under arbete är det fint och inspirerande men egentligen är det förstås bara en jäkla röra alltihop.
Jag sorterar och packar inför utställningen.
Det går inte, egentligen gör det inte det.
För utan det faktiska rummet, det som utställningen ska vara i är det svårt att riktigt planera. Vad får egentligen plats? Några saker är viktigast, de måste vara med och det får inte kännas tomt heller.
Just här och nu känns risken för att det ska bli tomt inte så överhängande men rummet är så stort...
Och montrarna så få...
Huvudsaken är att ärtorna får plats och magnolian. Och kottarna och alla småfåglar. Aklejfröna, Muskraniet.
Nej, nu måste jag sortera vidare medan det fortfarande regnar!

måndag 10 januari 2011

Snart...

En liten påminnelse om vad som väntar.
Våren nämligen, och här är det en rödhake som lägger ägg och är så glad.
den har jag inte ritat själv utan det har min systerdotter Iris gjort, hon kan sådant.
Visst är den fin?
Och visst blir man glad?

fredag 7 januari 2011

Duvvicker

Nu börjar det dra ihop sig.
Om inte ens två veckor börjar jag bygga utställningen på Botan, 5 februari ska allt vara klart för då är det vernissage. Jag ska bjuda in er ordentligt så snart vernissagekorten är klara.
Och under tiden pusslar och tänker jag ut hur saker ska visas, läggas, hängas, se ut och så där. Hur visar man sådant som mest är känsla och lukt men också rätt mycket väldigt ömtåliga småsaker och bilder? När man vill att också de mindre barnen ska kunna se?
Det är praktiska frågor och estetiska frågor blandat och sen ska ju allt hänga ihop också.
Och så drog jag ut en låda ur arkitekthurtsen, den med fröskidor av ärtväxter i. Fröskidorna ligger i målade askar mest som förvaring och jag tänkte flytta över dem i påsar så att askarna blev lediga att tänka kring, men sen låg de så vackert att bestämde mig för att ha det så. Mörkt blått och guld och brungröna frön i faktiskt ganska stora drivor, hur kan någonting så enkelt vara så väldigt vackert?
Ja, och jag lät lådan stå framme och började experimentera med några väldigt stora torkade löv istället, junimagnolia och en kostig slags ek, om det går att hänga dem i fönstret eller om det bara blir banalt.
Och då hör jag ett konstigt ljud.
Ett liten knäppande liksom, som om något litet och hårt ramlat ner. Vad var det? Jag kunde ana en rörelse i rummet men fick leta en bra stund innan jag förstod att det var duvvickern som uppvärmd av lampljuset börjat skjuta iväg sina frön. Man kunde se hur det riste till i högen av fröskidor och sen landade det lilla fröet en bit bort med ett tydligt ping.
Jag ställde in hela lådan i hurtsen igen för att inte tappa bort alla frön. Nu ligger de i mörkret och knäpper, det hörs ut.
Och bladen i fönstret blev faktiskt fina, inte banalt alls.
Tror jag.
På bilden är det en torkad och pressad duvvicker, med sina små skrumpna blommor. Bilden är lite skum för jag petade in allt scannern.

tisdag 4 januari 2011

Vinterbadare

En annan dag när vi gick till affären var det lika mycket vinter som nu ungefär så vi gick över isen. Först över Rådasjöns is och sen över Stensjön, det var fint.
Vid Ståloppet tutade sångsvanarna och alla gräsänder och rätt mycket kanadagäss, de hade nog just fått mat. Det börjar bli trångt i vattnet för dem nu, isen ligger på nästan hela sjön och det är minst 50 stora svanar i den lilla vaken.
De slogs.
Vid Stensjöns utlopp börjar en liten fin kanal med stensatta stränder. Där var det också is. Man brukar kunna se stenarna och så brukar det sitta strömstarar på dem och så stannar man och tittar och blir glad. Nu var det is långt ut i vattnet och det tog lång tid innan vi fick syn på strömstararna. Men sen!
Åh! Hur gör de egentligen? Först står de på en sten alldeles vid vattnet som är iskallt och jätteströmt. Så dyker de i med en kraftig knyck och försvinner. Efter rätt lång tid kommer de upp igen, på nästan samma ställe.
Fast strömmen är så stark.
Och då har de en godbit i munnen som de snabbt äter upp innan de dyker igen.
Några snälla skådare lät oss låna kikare och visade på högarna av skräp som de små badfåglarna lämnat efter sig på isen. Husmaskshus. Pinnar och snäckskal hopkittade till trevliga bon att sitta i när man är husmask och det är sådant strömstararna äter. De tar det lilla huset och skakar det till dess invånare faller ut och kan ätas upp.
Sen dyker de i igen.
Och igen.
Vi såg en som verkade simma för kul också, runt, runt i ett litet iskallt bakvatten.
Bilden är från Alva och Vintern, den kom 2006 och om man vill ha en sådan kan man beställa via min hemsida.