Anteckningar om sådant som händer eller har hänt

Som jag tänker på eller har sett, sådant som någon sa kanske? Eller om jag läste något. Och så lite rapporter om sådant som jag hittar eller får, till exempel av pappa...

måndag 30 augusti 2010

Höstjackan

Idag var det lite, lite kallt.
Jag tänkte att jag skulle ta fram min höstjacka, den som var vårjacka i våras och nu har hängt i hallgarderoben hela sommaren.
Och så tog jag på mig den. Och stoppade händerna i fickorna. Där låg allt det här, som jag tydligen lagt dit i våras:
Två knivmusslor.
En hasselnöt, den är nog från förra hösten.
En tallkotte.
En liten fin metallgrej.
Två porslinsskärvor.
En stor bit flinta, väldigt len.
Några flisor tallbark.
En rund sten.
En laxsten, så kallar vi de där rosa.
Och så lite mussel- och tallbarkssmulor som var för små för att sparas.
Ingen reflex? Då blir jag tvungen att köpa en ny.

fredag 27 augusti 2010

Regnbågslandet

Häromdagen var det regnbågslandet här.

Jättemycket regn som sprutade ur hängrännorna och vit himmel, gråvit sjö, vit luft och sedan plötsligt slog solen igenom och allt började blänka. Vitt fortfarande, fast på ett annat sätt.
Och det blev en enorm regnbåge över sjön. Från min trappa kunde jag se båda ändarna, eller i alla fall så mycket så att jag kunde gissa var den gick ner.
Där regnbågen slutar finns en skatt. Mem vilken ända är början och vilken är slut?
Ena ändan var på Svalörtestället. Det heter så för att där växte så mycket svalört när pappa var liten. Nu är det mest styvmorsvioler och slån. Det kanske är skatter? Där finns hästar också och en bäck, björnbärssnår som kusinbarnet rev sig på förra vintern och en liten sommarbod vars bryggan man kan fika på när isen ligger. En gång hittade mamma en död hare på ängen.
Andra änden gick ner borta vid roddklubben, längs berget tror jag, där det finns en brygga att gå på. Där växer det blåbär längs med en stig som lutar så mycket att man inte behöver böja sig när man plockar. Och hallon. Och blodrot - DET är en vacker blomma. I huset intill bor en kvinna som lät mig plocka ganska mycket bigaråer förra sommaren.
Så då är det sant det där med skatten.

Förresten hittade jag en skatt i trädgården igår.
Den urgröpta fröställningen av en stor och rufsig vallmo nämligen. Det var mycket unga gråsuggor i den när jag fann den, men de sprang iväg medan jag hämtade kameran.

måndag 23 augusti 2010

Talgoxe

Mitt på dagen när det var soligt och varmt och många människor ute gick jag längs Haga Nygata.
Och när jag var nästan framme vid Linnégatan, vid juvelerarbutiken där på hörnet, då hittade jag en talgoxe. En död talgoxe alltså, de levande hittar man inte. Dem träffar man.
Talgoxen hade förmodligen flugit in i rutan och nu låg den på det breda fönsterbläcket av sten och var alldeles död. Huvudet bakåtvänt, gröna fjädrar på ryggen, en väldigt liten näbb. Stjärtfjädrarna var utbredda som en solfjäder och jag hade ingen kamera med mig.
Fastän jag tänkte det när jag gick hemifrån, jag tänkte, ta med kameran ifall jag ser några roliga fåglar. Och den här var ju inte rolig precis men MYCKET vacker och därtill väldigt sorglig.
Sorgligt är bra.
Ingen kamera.
Men jag hade en papperssnutt och en kulspetspenna så jag kunde rita av den, fast då syns ju inte skyltfönstret och det är synd. Innanför glaset: diamanter och guld. Utanför fönstret: en perfekt solfjäder av lysande grå stjärtfjädrar.
Det får jag komma ihåg istället.

söndag 22 augusti 2010

Simma med vänner

Idag frös jag inte när jag vaknade så då kunde jag gå ner och morgonsimma. Ganska kallt i vattnet dock, 19,5 grader men vindstilla och inga vågor och inte ens särskilt mycket buller från 40vägen. Jättefint, nästan inget regn.
Utanför bryggan simmade två skäggdoppingar, en vuxen och en ganska stor unge. En tonåring kanske? Blyg och lite generad, smal och stilig men utan den ståtliga kransen runt huvudet.
Kanske berodde det på att jag var i vattnet. Eller så var de extra modiga, men de blev inte rädda för mig utan simmade helt nära hela vägen bort till udden. Den vuxna först, och när den dök dök de båda två. Jag kunde inte låta bli att tänka på att de kanske simmade under mig... Fast det gjorde de förstås inte och sen blev jag kall så jag simmade tillbaka till bryggan och gick upp.
Förresten är det bärfisår i år, det känner man på lukten.

lördag 21 augusti 2010

Blombukett


Idag har jag varit på vernissage. En kollega, Sara Gimbergsson visade orginalbilder från sin nya bok Sova sött.
Det var alltså bokrealese också, två festliga saker.
Jag tycker mycket om när småbarnsböcker på detta sätt tas på allvar. Som den konst bilderna ju faktiskt är, som den litteratur hela boken är och som de läsare barnen är.
När man går på vernissage ska man ha med sig en blomma, det har alltid pappa. Den kan man gott plocka på vägen, så gör han, och så binder man ihop buketten med veketåg till exempel eller hundäxing - jag tog båda för säkerhetsskull. Sen får man gå genom staden med en liten ruffsig klöverhög i handen.
Det visade sig vara kontaktskapande.
Inte så att jättemånga mäniskor pratade med mig, men några. De ville veta vad det var för blommor och det var harklöver, alsikeklöver, rödklöver och gulvial. Älslingsblommor allihop, fast om jag ska vara helt ärlig så är nog de allra flesta vilda växterna mina äslklinsgblommor.
Fast helst ärtväxter då, som dessa.
De som inget sa tittade vänligt. Som om en blombukett i handen förvandlar en och man kommer att synas på ett annat sätt, just i dag var det en bra sak.
Nästan hela tiden regnade det ett litet regn underifrån. Då är det ingen idé att ha paraply.
På den översta bilden är det harklöver, fast bara de insamlade blombollarna. Och på den nedre bilden är det gulvial, fast bara de torra fröställningarna..
Och Saras bilder var förstås helt underbara! Gå dit och titta, de finns på Bokskåpet på hörnet Tredje Långatan/ Värmlandsgatan. 

fredag 13 augusti 2010

Bildning

Jag har just haft några dagars semester vid havet med en systerdotter.
Man ska alltid ha barn med sig vid havet, allting blir så mycket roligare då. Lättare att se, roligare att visa, godare picknick. Helt enkelt väldigt meningsfullt faktiskt, och så hittade vi blåbär också...
En dag var vi på ett ställe som vi kallar Brittaviken eftersom farmors lillasyster Britta en gång var med dit. Det är en barnvänlig och sandig strand längst ut mot ytterhavet men eftersom det var så mycket brännmaneter var det svårt att bada.
Vi fiskade krabbor istället.
Och klättrade i berg.
Och tittade på fjärilar (macaonfjärilar nämligen, många, många)
Och samlade snäckor som hon sorterade i snygga rader.
När vi gick över berget hittade vi solblekta musselskal. Ett av dem var fullt av små borrhål. Kan det ha varit en liten borrsvamp som borrat? Eller en havsborstmask kanske?
Systerdottern kom då att tänka på amerikanska loppor. De borrar sig in i fötterna så att man tappar sina tår. (hu!)
Och sen sa hon, "precis som i visan!"
Och började recitera samtidigt som hon klättrade vidare i berget:
pelle plutt, plutt, plutt
tog ett skutt, skutt, skutt
över ån, ån, ån
tappa tån, tån, tån
in i kammarn efter hammarn spika fast den lilla tån igen!
Och nu tänker jag på vad jag läste tidigare i somras om bildning. Att det är inte att kunna en massa saker, utan att kunna koppla ihop det man vet och kan på nya spännande sätt.
DET kan min systerdotter!
Lycko mig som får semestra med henne!